Borttappad analys...
Usch... jag känner mig inget vidare.
Igår skrev jag en jättelång analys av Sverigedemokraterna som jag ska lämna in på Civics-lektionen i morrn och idag när jag skulle läsa igenom den så var den borta.
Jag har letat igenom hela min dator, Eric (som förstår sig på datorer lite bättre än jag) har också letat. Den finns inte.
Fy til Rakerns bara. Jag orkar verkligen inte skriva om hela! Dessutom har jag inga anteckningar från den alls. Ingenting.
*suck*
Igår skrev jag en jättelång analys av Sverigedemokraterna som jag ska lämna in på Civics-lektionen i morrn och idag när jag skulle läsa igenom den så var den borta.
Jag har letat igenom hela min dator, Eric (som förstår sig på datorer lite bättre än jag) har också letat. Den finns inte.
Fy til Rakerns bara. Jag orkar verkligen inte skriva om hela! Dessutom har jag inga anteckningar från den alls. Ingenting.
*suck*
Söndag = Valdag
Jag har börjat hata söndagseftermiddagar.
Det är inte kul. Det är lite barnsligt, men ändå så är det jobbigt att åka ner till Sörmland igen. Jag tycker att allt är underbart här, men det är ändå jobbigt att stå där på stationen och titta när mamma kör iväg med bilen.
Men det kanske bara är för att jag inte gått i mer än en månad. Det blir nog bättre.
Det är ändå så underbara människor i min klass. Det är svårt att bestämma vilka man ska umgås med! Alla är så perfekta. Så roliga. På sitt sätt.
I veckan fick jag veta att jag skulle få börja på musikskolan här också! Det kändes så himla kul! Jag har ju spelat klarinett i sju år hemma i Dalarna, men skulle få lov att sluta nu när jag flyttat till Sörmland, eftersom jag inte skriver mig här.
Men musikskolerektorn var från Dalarna, så han gjorde ett undantag för mig. Det känns så himla bra!
Jag kommer få fullt upp nu på veckorna, men yoga, simmning och klarinetten. Plus en massa plugg.
Sen är jag jättenervös för valet som avgörs om ett par timmar. Snälla säg att det blir maktskifte i Sverige! Snälla gör så att alliansen vinner så att vi kan få lite ordning omkring oss! Det vore så himla underbart.
Heja alliansen! Persson, släng dig i väggen! HÄR KOMMER VI!!!!!!!!!!!!
Det är inte kul. Det är lite barnsligt, men ändå så är det jobbigt att åka ner till Sörmland igen. Jag tycker att allt är underbart här, men det är ändå jobbigt att stå där på stationen och titta när mamma kör iväg med bilen.
Men det kanske bara är för att jag inte gått i mer än en månad. Det blir nog bättre.
Det är ändå så underbara människor i min klass. Det är svårt att bestämma vilka man ska umgås med! Alla är så perfekta. Så roliga. På sitt sätt.
I veckan fick jag veta att jag skulle få börja på musikskolan här också! Det kändes så himla kul! Jag har ju spelat klarinett i sju år hemma i Dalarna, men skulle få lov att sluta nu när jag flyttat till Sörmland, eftersom jag inte skriver mig här.
Men musikskolerektorn var från Dalarna, så han gjorde ett undantag för mig. Det känns så himla bra!
Jag kommer få fullt upp nu på veckorna, men yoga, simmning och klarinetten. Plus en massa plugg.
Sen är jag jättenervös för valet som avgörs om ett par timmar. Snälla säg att det blir maktskifte i Sverige! Snälla gör så att alliansen vinner så att vi kan få lite ordning omkring oss! Det vore så himla underbart.
Jag och mina underbara vänner
Detta är världens underbaraste bild! Jag kan sitta och stirra på den i timmar, den är
verkligen speciell. Alla är bara så perfekta!
Andra dagen - 22 aug 2006
16.17
Idag var min andra dag i min nya skola. Idag var jag inte lika nervös för att gå dit...!
Igår var ju alla knäpptysta, men nu så småpratade alla glatt och vi gjorde olika lära-känna-övningar och målade av varandra. Det kändes bra. Jag var orolig för att alla skulle ha valt IB för att få flytta hemifrån, men de flesta verkade riktigt studiemotiverade, vilket kommer bli SÅ skönt! Äntligen behöver inte jag skämmas för att jag är intresserad av vad läraren säger.
Jag börjar också känna mig tryggare i min nya lägenhet. Jag känner att jag verkligen bor här jag med, inte bara hälsar på för en liten stund. Jag kan vara mig själv igen, vilket är det viktigaste. Jag ska faktiskt bo med de här syskonen i tre år, och då kan man ju inte vara någon man inte är. Jag måste få vara bara jag här hemma. Måste få känna mig trygg i mig själv.
Det som kändes jobbigt i förrgår känns inte så jobbigt idag. Eller i alla fall inte för stunden. Det är när jag blir riktigt trött som känslorna kommer tillbaka, ångesten, längtan till allt jag lämnat hemma i Dalarna.
Det kommer kännas tufft att åka hem i helgen, och sen att åka tillbaka. Men jag måste klara det. För min egen skull.
Idag var min andra dag i min nya skola. Idag var jag inte lika nervös för att gå dit...!
Igår var ju alla knäpptysta, men nu så småpratade alla glatt och vi gjorde olika lära-känna-övningar och målade av varandra. Det kändes bra. Jag var orolig för att alla skulle ha valt IB för att få flytta hemifrån, men de flesta verkade riktigt studiemotiverade, vilket kommer bli SÅ skönt! Äntligen behöver inte jag skämmas för att jag är intresserad av vad läraren säger.
Jag börjar också känna mig tryggare i min nya lägenhet. Jag känner att jag verkligen bor här jag med, inte bara hälsar på för en liten stund. Jag kan vara mig själv igen, vilket är det viktigaste. Jag ska faktiskt bo med de här syskonen i tre år, och då kan man ju inte vara någon man inte är. Jag måste få vara bara jag här hemma. Måste få känna mig trygg i mig själv.
Det som kändes jobbigt i förrgår känns inte så jobbigt idag. Eller i alla fall inte för stunden. Det är när jag blir riktigt trött som känslorna kommer tillbaka, ångesten, längtan till allt jag lämnat hemma i Dalarna.
Det kommer kännas tufft att åka hem i helgen, och sen att åka tillbaka. Men jag måste klara det. För min egen skull.
Min första dag på Gymnasieskolan - 21 aug 2006
17:36
Jag gick upp klockan 5.45 för att ta morgontåget som skulle föra mig från Dalarna och allt jag älskade, till ett helt nytt liv i Sörmland.
Nervositeten byggdes verkligen upp allt efter att tåget rusade söderut.
Om några timmar skulle jag för första gången se mina nya klasskompisar.
När jag väl kom fram efter tre timmar så hann jag precis springa upp till min lägenhet och byta om, sen var det bara att bege sig till skolan.
Det kändes i luften att det var en speciell dag. Man såg ungdomar överallt, så ingen som var ute idag kunde tvivla på att det var första skoldagen.
Alla ettor samlades först i aulan och rektorn pratade och räknade upp namnen. Sen fick vi gå till respektive klassrum.
Väl där satte alla sig och kikade sig nervöst omkring. Det var helt knäpptyst, men kunde ha höst en nål falla.
Våra mentorer verkade helt okej, två vimsiga tanter, men ändå. Det skulle nog bli bra.
Vi gjorde inte så mycket där. Mer information, mer papper att skriva på. Sen fick vi gå hem igen.
Det var tråkigt att vi inte fick någon möjlighet att hälsa på varandra, men det kändes ändå bra.
Det var nåt i luften som sa mig att jag skulle trivas.
Jag gick upp klockan 5.45 för att ta morgontåget som skulle föra mig från Dalarna och allt jag älskade, till ett helt nytt liv i Sörmland.
Nervositeten byggdes verkligen upp allt efter att tåget rusade söderut.
Om några timmar skulle jag för första gången se mina nya klasskompisar.
När jag väl kom fram efter tre timmar så hann jag precis springa upp till min lägenhet och byta om, sen var det bara att bege sig till skolan.
Det kändes i luften att det var en speciell dag. Man såg ungdomar överallt, så ingen som var ute idag kunde tvivla på att det var första skoldagen.
Alla ettor samlades först i aulan och rektorn pratade och räknade upp namnen. Sen fick vi gå till respektive klassrum.
Väl där satte alla sig och kikade sig nervöst omkring. Det var helt knäpptyst, men kunde ha höst en nål falla.
Våra mentorer verkade helt okej, två vimsiga tanter, men ändå. Det skulle nog bli bra.
Vi gjorde inte så mycket där. Mer information, mer papper att skriva på. Sen fick vi gå hem igen.
Det var tråkigt att vi inte fick någon möjlighet att hälsa på varandra, men det kändes ändå bra.
Det var nåt i luften som sa mig att jag skulle trivas.
Att flytta eller att inte flytta... - 17 aug 2006
23:09
Första dagen i min nya lägenhet med mina nya rumskompisar.
Hur var den?
Jag vet inte riktigt. Det känns som om jag inte har några känslor kvar. Jag bestämde mig för att flytta ihop med dem andra gången jag träffade dem. Var jag för snabb?
De är så olika mig. Så olika mina gamla vänner. Mycket självsäkrare. Är det bra eller dåligt? Det är det jag inte vet.
Just nu så känns det mycket jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara. Men det kanske bara är för att jag är väldigt trött.
Men jag vet att jag är en väldigt asocial person egentligen. Klarar jag av att leva så nära andra människor, som jag knappt känner?
Vi får se. Jag vet det inte än.
Klart jag kan flytta till en egen lägenhet om det känns jobbigt, men nu när vi fixat så mycket med mitt rum här och allt!
Och jag kan ju alltid flytta hem igen. Hem till min gamla säng, där jag kan bara vara mig själv utan att jämt vara rädd för vad de andra ska tycka om mig.
Men hur dumt skulle inte det kännas. Nu när man väl bestämt sig för att flytta.
Nej, jag är alldeles för trött för att orka tänka på sånt nu. Men det värsta är att det inte går att stoppa tankarna. Och nervositeten. Vad är jag nervös för? Varför?
Nej, nu går jag och lägger mig, så känns det nog bättre imorgon.
Första dagen i min nya lägenhet med mina nya rumskompisar.
Hur var den?
Jag vet inte riktigt. Det känns som om jag inte har några känslor kvar. Jag bestämde mig för att flytta ihop med dem andra gången jag träffade dem. Var jag för snabb?
De är så olika mig. Så olika mina gamla vänner. Mycket självsäkrare. Är det bra eller dåligt? Det är det jag inte vet.
Just nu så känns det mycket jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara. Men det kanske bara är för att jag är väldigt trött.
Men jag vet att jag är en väldigt asocial person egentligen. Klarar jag av att leva så nära andra människor, som jag knappt känner?
Vi får se. Jag vet det inte än.
Klart jag kan flytta till en egen lägenhet om det känns jobbigt, men nu när vi fixat så mycket med mitt rum här och allt!
Och jag kan ju alltid flytta hem igen. Hem till min gamla säng, där jag kan bara vara mig själv utan att jämt vara rädd för vad de andra ska tycka om mig.
Men hur dumt skulle inte det kännas. Nu när man väl bestämt sig för att flytta.
Nej, jag är alldeles för trött för att orka tänka på sånt nu. Men det värsta är att det inte går att stoppa tankarna. Och nervositeten. Vad är jag nervös för? Varför?
Nej, nu går jag och lägger mig, så känns det nog bättre imorgon.
Ett sista hejdå av bästa vänner - 11 aug 2006
23:38
Idag hade jag och mina bästa vänner Sorry och Happy en liten träff hemma hos mig. Den sista.
Vi har varit bästa vänner i tio år. Vi har kännt varandra från lekis ända till idag, när vi om nån vecka ska börja gymnasiet. Vi har alltid pratat om allt och alltid ställt upp för varandra.
Nu till gymnasiet så tog ödet oss för första gången ut på egna vägar. Vi ska inte längre gå i samma klass, vi ska inte ens gå i samma skola, eller ens bo i samma stad.
I kväll var det sista gången vi sågs innan våra nya skolor börjar. Nästa gång vi ses kommer vi att se varandra som "före-detta"vänner, och vi kommer ha fått nya klasskompisar.
Ikväll var sista gången vi sågs som klasskompisar och bästa vänner.
Innan de gick kramade vi om varandra hårt, alla tre. Det kändes att ikväll var nåt speciellt. Efter ikväll skulle ingenting vara som det var förut.
När de sedan klev ut i den regniga natten stod jag länge i dörren och tittade efter dem tills de försvann nerför vägen.
Nu var jag ensam. Från och med detta ögonblick tills det att jag fått nya vänner i min nya skola så kommer jag att vara ensam.
Klart jag kan ringa Sorry och Happy, men det kommer aldrig bli samma sak. Aldrig.
När jag slutligen vände och gick in igen hittade jag en bok på mitt skrivbord som Sorry lånat för över ett år sen. I boken fanns ett bokmärke med massor av konstiga krumelurer på. Jag vände jag på bokmärket. "Till Siv från Rut" stod det längst nere i vänsta hörnet.
Det var vad vi kallade oss, när vi skämtade. Siv, Rut och Berta. Det var vi. våra speciella namn som ingen annan visste om.
Jag kände hur ögonen tårades och insåg hur mycket jag kommer att sakna dem, Rut och Berta.
Kära Rut och Berta, vet hur mycket ni betyder för mig!
/er för alltid, Siv.
Idag hade jag och mina bästa vänner Sorry och Happy en liten träff hemma hos mig. Den sista.
Vi har varit bästa vänner i tio år. Vi har kännt varandra från lekis ända till idag, när vi om nån vecka ska börja gymnasiet. Vi har alltid pratat om allt och alltid ställt upp för varandra.
Nu till gymnasiet så tog ödet oss för första gången ut på egna vägar. Vi ska inte längre gå i samma klass, vi ska inte ens gå i samma skola, eller ens bo i samma stad.
I kväll var det sista gången vi sågs innan våra nya skolor börjar. Nästa gång vi ses kommer vi att se varandra som "före-detta"vänner, och vi kommer ha fått nya klasskompisar.
Ikväll var sista gången vi sågs som klasskompisar och bästa vänner.
Innan de gick kramade vi om varandra hårt, alla tre. Det kändes att ikväll var nåt speciellt. Efter ikväll skulle ingenting vara som det var förut.
När de sedan klev ut i den regniga natten stod jag länge i dörren och tittade efter dem tills de försvann nerför vägen.
Nu var jag ensam. Från och med detta ögonblick tills det att jag fått nya vänner i min nya skola så kommer jag att vara ensam.
Klart jag kan ringa Sorry och Happy, men det kommer aldrig bli samma sak. Aldrig.
När jag slutligen vände och gick in igen hittade jag en bok på mitt skrivbord som Sorry lånat för över ett år sen. I boken fanns ett bokmärke med massor av konstiga krumelurer på. Jag vände jag på bokmärket. "Till Siv från Rut" stod det längst nere i vänsta hörnet.
Det var vad vi kallade oss, när vi skämtade. Siv, Rut och Berta. Det var vi. våra speciella namn som ingen annan visste om.
Jag kände hur ögonen tårades och insåg hur mycket jag kommer att sakna dem, Rut och Berta.
Kära Rut och Berta, vet hur mycket ni betyder för mig!
/er för alltid, Siv.
Hur säger man bäst hejdå? - 18 maj 2006
18:33
Om exakt 22 dagar så är det skolavslutning. Det är då jag ska ta farväl av mina gamla klasskompisar, eftersom vi slutar nian och aldrig mer kommer gå i samma klass.
Vad säger man, när man står där, på en jordig gräsmatta efter att ha tråkats ut totalt i kyrkan. Vad säger man då?
Jag har gått i princip samma klass i 10 år. De som är mina bästa vänner idag har varit mina bästa vänner sen vi började lekis. Men det är också många andra som fortfarande är kvar i den gamla klassen.
Hur ska man tala om att man kommer att sakna dem?
Visst ska det bli skönt också. Jag har ju faktiskt sett fram emot att börja gymnasiet väldigt mycket. Jag ska också flytta till en annan stad, vilket ska bli kul, men då kommer jag inte ens se de gamla kompisarna i korridorerna.
Så, vilka ord använder man till vänner, man haft omkring sig och pratat med i stort sett hela livet? Vad ska man säga som farväl? Hur får man dem att förstå att man kommer att sakna dem, och hoppas på att vi ses igen?
Hur säger man bäst hejdå?
Om exakt 22 dagar så är det skolavslutning. Det är då jag ska ta farväl av mina gamla klasskompisar, eftersom vi slutar nian och aldrig mer kommer gå i samma klass.
Vad säger man, när man står där, på en jordig gräsmatta efter att ha tråkats ut totalt i kyrkan. Vad säger man då?
Jag har gått i princip samma klass i 10 år. De som är mina bästa vänner idag har varit mina bästa vänner sen vi började lekis. Men det är också många andra som fortfarande är kvar i den gamla klassen.
Hur ska man tala om att man kommer att sakna dem?
Visst ska det bli skönt också. Jag har ju faktiskt sett fram emot att börja gymnasiet väldigt mycket. Jag ska också flytta till en annan stad, vilket ska bli kul, men då kommer jag inte ens se de gamla kompisarna i korridorerna.
Så, vilka ord använder man till vänner, man haft omkring sig och pratat med i stort sett hela livet? Vad ska man säga som farväl? Hur får man dem att förstå att man kommer att sakna dem, och hoppas på att vi ses igen?
Hur säger man bäst hejdå?
Intagningsbesked till IB- 25 april 2006
18:31
Idag talade min SYO om att jag har kommit in på IB. Jisses va glad jag är!
Det var vekligen min dröm, jag kan inte fatta att det är sant. Ska jag flytta hemifrån? Coolt...
Sedan hösten i åttan, då jag lånade en nias gymnasiekatalog har jag jobbat för att komma in på IB. Fatta att det känns skönt!
Jag är så otroligt GLAD! Jag vill bara SKRIKA UT TILL VÄRLDEN; TITTA HUR GLAD JAG ÄÄÄR!!!!!!!!!!!!!!
Helt ofattbart. Underbart. Kul.
Idag talade min SYO om att jag har kommit in på IB. Jisses va glad jag är!
Det var vekligen min dröm, jag kan inte fatta att det är sant. Ska jag flytta hemifrån? Coolt...
Sedan hösten i åttan, då jag lånade en nias gymnasiekatalog har jag jobbat för att komma in på IB. Fatta att det känns skönt!
Jag är så otroligt GLAD! Jag vill bara SKRIKA UT TILL VÄRLDEN; TITTA HUR GLAD JAG ÄÄÄR!!!!!!!!!!!!!!
Helt ofattbart. Underbart. Kul.
Intagningsprov till IB - 30 mars 2006
22:09
Jag var i Sörmland idag och gjorde intagningsprovet. Gud vad enkelt det var! Och jag som oroat mig i flera månader.
Fast man vet ju aldrig hur bra alla andra är. Och eftesom att vi inte får tillbaka proven så kommer jag aldrig att få veta hur jag låg till mot de andra sökande. Det enda de säger är om man har kommit in eller inte.
Ja, nu är provet i alla fall gjort så nu behöver jag inte ha en konstant magvärk för att jag borde plugga mer matte. Det är skönt att slippa det. Jag har gjort det jag har kunnat och är nöjd med det.
Nu är det bara att vänta till i slutet på April. Sen så får vi svaren....
Jag var i Sörmland idag och gjorde intagningsprovet. Gud vad enkelt det var! Och jag som oroat mig i flera månader.
Fast man vet ju aldrig hur bra alla andra är. Och eftesom att vi inte får tillbaka proven så kommer jag aldrig att få veta hur jag låg till mot de andra sökande. Det enda de säger är om man har kommit in eller inte.
Ja, nu är provet i alla fall gjort så nu behöver jag inte ha en konstant magvärk för att jag borde plugga mer matte. Det är skönt att slippa det. Jag har gjort det jag har kunnat och är nöjd med det.
Nu är det bara att vänta till i slutet på April. Sen så får vi svaren....
