nerina

 17:36

Jag gick upp klockan 5.45 för att ta morgontåget som skulle föra mig från Dalarna och allt jag älskade, till ett helt nytt liv i Sörmland.
Nervositeten byggdes verkligen upp allt efter att tåget rusade söderut.
Om några timmar skulle jag för första gången se mina nya klasskompisar.
När jag väl kom fram efter tre timmar så hann jag precis springa upp till min lägenhet och byta om, sen var det bara att bege sig till skolan.
Det kändes i luften att det var en speciell dag. Man såg ungdomar överallt, så ingen som var ute idag kunde tvivla på att det var första skoldagen.
Alla ettor samlades först i aulan och rektorn pratade och räknade upp namnen. Sen fick vi gå till respektive klassrum.
Väl där satte alla sig och kikade sig nervöst omkring. Det var helt knäpptyst, men kunde ha höst en nål falla.
Våra mentorer verkade helt okej, två vimsiga tanter, men ändå. Det skulle nog bli bra.
Vi gjorde inte så mycket där. Mer information, mer papper att skriva på. Sen fick vi gå hem igen.
Det var tråkigt att vi inte fick någon möjlighet att hälsa på varandra, men det kändes ändå bra.
Det var nåt i luften som sa mig att jag skulle trivas.