nerina

23:38

Idag hade jag och mina bästa vänner Sorry och Happy en liten träff hemma hos mig. Den sista.
Vi har varit bästa vänner i tio år. Vi har kännt varandra från lekis ända till idag, när vi om nån vecka ska börja gymnasiet. Vi har alltid pratat om allt och alltid ställt upp för varandra.
Nu till gymnasiet så tog ödet oss för första gången ut på egna vägar. Vi ska inte längre gå i samma klass, vi ska inte ens gå i samma skola, eller ens bo i samma stad.
I kväll var det sista gången vi sågs innan våra nya skolor börjar. Nästa gång vi ses kommer vi att se varandra som "före-detta"vänner, och vi kommer ha fått nya klasskompisar.
Ikväll var sista gången vi sågs som klasskompisar och bästa vänner.
Innan de gick kramade vi om varandra hårt, alla tre. Det kändes att ikväll var nåt speciellt. Efter ikväll skulle ingenting vara som det var förut.
När de sedan klev ut i den regniga natten stod jag länge i dörren och tittade efter dem tills de försvann nerför vägen.
Nu var jag ensam. Från och med detta ögonblick tills det att jag fått nya vänner i min nya skola så kommer jag att vara ensam.
Klart jag kan ringa Sorry och Happy, men det kommer aldrig bli samma sak. Aldrig.

När jag slutligen vände och gick in igen hittade jag en bok på mitt skrivbord som Sorry lånat för över ett år sen. I boken fanns ett bokmärke med massor av konstiga krumelurer på. Jag vände jag på bokmärket. "Till Siv från Rut" stod det längst nere i vänsta hörnet.
Det var vad vi kallade oss, när vi skämtade. Siv, Rut och Berta. Det var vi. våra speciella namn som ingen annan visste om.
Jag kände hur ögonen tårades och insåg hur mycket jag kommer att sakna dem, Rut och Berta.

Kära Rut och Berta, vet hur mycket ni betyder för mig!
/er för alltid, Siv.