nerina

Även om jag idag ägnar ytterst lite tid till skolarbete och väldigt mycket tid till jobbet så kan jag säga att inlärningen är densamma. Varje dag lär jag mig väldigt många nya saker som jag kommer att ha stor nytta av i framtiden. Hela min vakna tid går åt att lära mig precis allt som jag kan ha nytta av i kommande politikkarriär. Jag lär mig politiska teorier på föreläsningarna, jag lär mig det praktiska på stadshuset och jag läser mängder av tidningar, bloggar och handlingar varje dag för att förstå mig på politiken och dess strömmar. Allt av relevans försöker jag insupa, jag följer alla nyhetskanaler flera gånger i timmen och tittar på två eller tre nyhetssändningar varje kväll. Allt för att vara uppdaterad. Allt för att lära mig att se vad som är på gång och vara först med att se det.

Det är ständiga prestationskrav och mycket är kopplat till dagens informationssamhälle. Som politisk sekreterare ska jag hålla koll på världen åt min fullmäktigegrupp. "Följ processen" säger arbetsgivaren. Problemet är bara att processen aldrig upphör, allting går så fort. Inte ens på helgerna är jag ledig, processen pågår då med. Informationsflödet är ständigt och det gäller att hela tiden följa det för att inte drunkna i det.

Ibland tänker jag tillbaka på den tid då tidningen kom en gång om dagen, men inte på söndagar, och hade man läst den så visste man om alla dagens nyheter. Det var allt. Då hade man en hel dag på sig att resonera över det som stått och välja lämpligt motangrepp, om man nu ville det. Idag är nyheter som legat på nätet en halvtimma historia, det gäller att vara först med att se det, att förutsäga nyheten innan den ens ägt rum.

Informationssamhället är otroligt spännande, men dock uttröttande. Det leder till det kroniska dåliga samvetet som jag och andra som arbetar inom politik upplever. Därför blir jag ibland väldigt, väldigt trött.