nerina

Så har livet börjat kännas lite bättre igen på flera olika sätt. Jobbet är fantastiskt roligt och jag känner mig så otroligt priviligerad att ha fått det. Skolan känns spännande och äntligen känns det att det är högskolestudier jag sysslar med! Och så har jag börjat umgås i en ny umgängeskrets med människor som liknar mig och som jag har väldigt roligt tillsammans med. Så allting börjar att ljusna en smula. Ibland gör det väl fortfarande ont, men ju mer jag har att göra tänker jag mindre på smärtan. Det räcker att den har ockuperat mitt hjärta och känns i andetagen, men den får inte ockupera min hjärna mer. Den tänker jag sysselsätta med annat.

Största minuset i min tillvaro är dock min boendesituation. Jag är förfärligt trött på att leva i lort och damm. Jag är trött på konstiga dofter, på kyla, på ostädade golv, på halvdiskad disk. Jag är trött på att bo i korridor. Jag vill hitta mitt eget ställe nu, det är sanneligen på tiden att jag flyttar. Jag hade väldigt många fördomar om hur det är att bo i korridor och nu när jag inser att det inte är fördomar utan sanning, då känner jag att jag har fått ut nog med lärdom från min vistelse här. Dags att leta nytt.

Så, jag är tillbaka på banan. Det gäller bara att överleva kommande två veckor med allt att göra. Men det blir nog bra. Jag har en trevlig magkänsla.