nerina

Har i dagarna haft lite funderingar om mitt liv och om jag verkligen gör det som jag vill. Om jag gör rätt saker.


Det är höst och tid för skolstart, flera bekanta från gymnasiet återvänder till de brittiska öarna det de pluggar, jag har återvänt till Umeå.

Lyssnade idag på en dam som var med och kämpade för kvinnors rätt att befinna sig på arbetsmarknaden. Hon är en symbol för otroligt många. Det får mig att fundera på vad jag gör som är så symboliskt.

Kom då fram till att jag knappt vet vad jag brinner för längre.

Denna dam hade även i sin ungdom tältat sig igenom Nordafrika. Jag har rest en hel del, men aldrig tagit några sådana risker, aldrig lärt mig så mycket som hon säkert gjorde.


Då börjar jag så sakterliga fundera över mitt liv. Vad det är som jag vill och om det är ett glapp mellan det jag vill och det jag gör.


Jag har snart en universitetsexamen, vilket är ett stort mål med mitt liv. Dock har jag inte någon titel från något tjusigt universitet, men dock en examen.

Jag har ett jobb där jag får möjligheter att varje dag påverka politiken och få lyfta frågor som jag tycker är viktiga. Dock alltid på lokal nivå - men jag tycker ju att det är roligt. Det känns också som otroligt nyttigt att ha det i botten på sin politiska karriär.

Jag får möjligheter att åka på resor och träffa ledande männirskor som i framtiden kan vara viktiga för mig i min karriär. Detta känns som en riktig ynnerst.

Jag har i dagarna, på grund av en pappamåndadsdebatt, funderat mycket över barn. Jag vill otroligt gärna skaffa barn, ser så mycket fram emot det. Samtidigt när jag radar upp detta inser jag att jag ska vänta ett tag till - det är så mycket som jag vill hinna med. Det är bättre att vänta några år till.

Jag är lycklig som också har fått en underbar person i mitt liv. Denna saknad är borta och jag känner att jag har stöd i min kamp.

I stort sett är jag nöjd med det jag gör, lägger en stabil grund för framtida karriär. Jag tror att jag är på rätt väg, men ibland blir jag orolig över att jag inte använder mina ungdomsår till att utforska världen. Samtidigt vet jag att jag faktiskt bara är 21 år gammal. Om ett år när jag tar min examen är jag 22. Om tre år kan jag vara färdig med en master, då är jag 24. Om jag då reser ut i världen, då är jag verkligen inte för gammal. Snarare tvärt om.
Så jag ska inte vara orolig. Det jag gör just nu, är att jag lär mig massor av saker som andra unga vuxna inte har en aning om. Det är en jättebra grund som jag lägger nu. Nej, jag är inte ute i världen. Men jag blir inte för gammal för sådant än på många, många år. Därför ska jag inte stressa, inte heller med barn. Jag må vilja väldigt gärna, men det är bättre att hålla ut ett litet tag till. Allt har sin tid, jag kommer hinna allt jag vill.

Jag ska vara nöjd med allt som jag har åstadkommit i mitt liv.