nerina

Återigen får jag anpassa mig och mitt liv till en ny tillvaro och denna gång befinner jag mig i den norrlänska såkallade "storstaden" Umeå. Det är till skogen som jag tagit min tillflykt för att ladda batterierna för nästkommande år.

Ja, jag har egentligen börjat ett program här men som det ser ut just nu så lär jag nog inte bli kvar så värst länge. Men jag ska inte säga att jag är alldeles säker, visst kan fortfarande vad som helst hända.

Mina veckor just nu är mycket intensiva. Jag har fullt upp med att få vår stora lägenhet att bli hemtrevlig samtidigt som jag går på föreläsningar och dessutom har nollning varje eftermiddag och kväll.Men nollning är faktiskt roligare än vad jag trodde att den skulle vara även om jag blir extremt trött av att vara runt folk hela dagarna.

I förrgår var jag tillbaka till min gamla hemstad Eskilstuna på Diploma Ceremony också. Det var fantastiskt kul, bland det roligaste kvällar jag någonsin upplevat. Känslan av att få gå upp på scenen för att ta emot ett diplom på att man klarat av IB samtidigt som Kevin viskar åt mig att kika på mina betyg för att det blivit ändringar... Den varma känslan som sprider sig i kroppen när jag, efter att mina darrande händer öppnat foldern och tagit ut diplomet, letar med blicken till historiabetyget och ser att alla mina vildaste drömmar har besannats. De höjde det! Nu har jag den poäng som var mitt mål! Nu kan jag söka de universitet som jag verkligen vill studera på! Och när jag sedan precis har satt mig men blir tillbakakallad upp på scenen igen för att, tillsammans med de fyra andra som fått högst poäng, bli tilldelad ett stipendie för mina goda studieresultat. Det är i denna stund som den besvikelse som jag känt hela sommaren modifieras till en lyckostråle som skjuter genom hela kroppen. Aldrig, aldrig trodde jag att det var jag som skulle få ett stipendie. Aldrig, aldrig trodde jag att jag hade lyckats bra. Men det insåg jag då. Plötsig blev min skam utbytt mot stolthet. Jag klarade IB och jag behöver inte skämmas för mina resultat. Och vad mer är - jag har chansen att komma in på de universitet som jag väldigt gärna vill studera på!

Det var underbart att träffa alla igen. Det var underbart att få känna sig duktig. Jag är nöjd med mig själv. Naturligtvis är jag inte helt nöjd med alla betyg, men generellt sett så gjorde jag bra. Det blev bra tillslut. Jag sköt mot ett mål och jag träffade. Det är det som räknas.

Imorgon är det föreläsning igen. Jag ska då försöka gå till Umeå Universitet och känna mig engagerad i studierna. Det kommer bli tufft, plötsligt har mina tankar vandrat vidare till andra universitet. Detta är bara ett stickspår, jag kan få ut så mycket mer av livet på andra ställen. Men först ska jag försöka delta i studierna här ett år. Vem vet, jag kanske till och med får uppleva hur det känns att ha lite fritid här? Det kan jag nog behöva om jag hamnar där jag vill nästa år.