Existensbubbla fyllt med vacuum
Sitter helt ensam en fredagkväll. Och det är inte vilken fredagkväll som helst, halloween. Lägenheten är tom, rumskompis är borta någonstans med vänner. Jag är ensam lämnad i en stor, tom, mörk lägenhet...
...och det finns faktiskt ingen annan stans som jag hellre skulle vilja vara ikväll än just här, helt ensam.
Jag är bjuden på fest hos en kompis och det kommer nog bli väldigt roligt där, men jag känner att jag inte orkar mer nu. Jag är trött. Har haft så mycket aktiviteter de senaste dagarna plus att jag bara har tre dagar till nästa tenta. Jag behöver vila. Jag behöver framför allt plugga, men jag vet inte hur mycket det blir av kväll, så jag vilar nog istället. Tittar på idol (jag har inte tittat på TV på flera veckor), läser i Bodströms idealisten (det är ju nästan plugg iaf, den handlar ju faktiskt om riksdagen!) eller läser lite politiska bloggar och krönikor.
På söndag åker Sabina och det är då som jag formellt tar över efter henne. Jag ska redan ikväll maila till en tjej som arbetar för Djurens Rätt för att hon ska komma och hålla ett föredrag för oss i LUF. Det är för nästa vecka, men jag måste redan nu tänka ut vad jag ska hitta på till veckan efter det, och efter det. Det kommer bli mycket jobb, att vara ordförande i LUF Västerbotten, men det kommer också att bli väldigt roligt. Mitt stora problem är bara att jag tar skolarbetet i andra hand, det känns hälften så kul och en tredjedel så givande.
Jag är livrädd vid varje möte att jag ska säga något fel och visa hur lite jag kan. För så är det, och jag är skamset medveten om det. Jag kan inte "name-droppa" svenska politiker på samma sätt som andra. Jag kan inte LUF:s handlingsprogram utantill så att jag vet vad LUF tycker om alla frågor. Jag vet inte ens vad alla i LUF:s förbundsstyrelse heter! Detta gör mig ständigt nervös och jag försöker att vakta min tunga så gott det går, försöker att låta som om jag kan allt om saker som jag knappt förstår. Försöker att få det att låta som att det lilla som jag säger är inte alls allt jag vet om ämnet utan bara det som jag behagar nämna just nu.
Och det är svårt, för nu när jag blir ordförande blir det stora krav på mig att jag ska kunna allt. Jag lär mig massor varenda dag som är nyttig information för en LUF-ordförande, men det är ännu inte tillräckligt. Jag behöver kunna så grymt mycket mer. Men, men. Det kommer väl tids nog. Jag har ju faktiskt varit med om det här förut, när jag började i elevrådet kände jag samma sak och det tog faktiskt ett helt år, men sedan var jag helt med i svängarna. Men skillnaden är att det var bara en skola som jag behövde lära mig saker om, här är det också var förbundsstyrelsen gör i Stockholm och vad de andra distrikten gör och vad de heter som jag måste ha koll på. Men det är inte möjligt, jag kommer att lära mig. Till slut.
Åter till den tomma lägenheten. Åh, vad jag saknar Doktor Glas! Jag får läsa om den på jullovet. Och kanske även Gregorius. Ja, det vore en bra julklapp till mig själv. Även om jag inte tror att andra märker av det, men jag själv märker väl av hur mycket jag påverkas av honom i mitt skrivsätt. Det är riktigt läskigt. Jag saknar mina dikter också. Varför har jag inte en enda vettig bok med mig upp till Umeå? Åh, jag om någon borde väl veta att jag inte överlever utan mina böcker. Var är min Fröding? Ferlin? Och, framför allt, underbara Karlfeldt? Jag får väl googla fram några dikter, men jag vill hellre ha dem i en diktbok. Det känns mer på riktigt.
Ja, jag är ensam denna fredagskväll. Men det gör ingenting. Att vara ensam är som att sluta att existera för en liten stund. Det är enbart i mötet med andra människor som du har en personlighet. När du är ensam blir du som ett tomt skal, en skuggfigur som vandrar runt. Du är ingen alls; för att vara någon krävs att någon annan ser dig. Så man upphör helt att vara, när man är ensam. Oftast är det en otrolig pina (inga Doktor Glas-referenser här inte!), men ibland är det bara otroligt, otrloligt skönt att slippa världen för ett litet tag. Att slippa vara Någon. Att bara vara i ett tillstånd av vacuum, som i en egen tidsbubbla. Så att man kan ladda upp sig själv, tills nästa gång som man måste börja existera igen.
...och det finns faktiskt ingen annan stans som jag hellre skulle vilja vara ikväll än just här, helt ensam.
Jag är bjuden på fest hos en kompis och det kommer nog bli väldigt roligt där, men jag känner att jag inte orkar mer nu. Jag är trött. Har haft så mycket aktiviteter de senaste dagarna plus att jag bara har tre dagar till nästa tenta. Jag behöver vila. Jag behöver framför allt plugga, men jag vet inte hur mycket det blir av kväll, så jag vilar nog istället. Tittar på idol (jag har inte tittat på TV på flera veckor), läser i Bodströms idealisten (det är ju nästan plugg iaf, den handlar ju faktiskt om riksdagen!) eller läser lite politiska bloggar och krönikor.
På söndag åker Sabina och det är då som jag formellt tar över efter henne. Jag ska redan ikväll maila till en tjej som arbetar för Djurens Rätt för att hon ska komma och hålla ett föredrag för oss i LUF. Det är för nästa vecka, men jag måste redan nu tänka ut vad jag ska hitta på till veckan efter det, och efter det. Det kommer bli mycket jobb, att vara ordförande i LUF Västerbotten, men det kommer också att bli väldigt roligt. Mitt stora problem är bara att jag tar skolarbetet i andra hand, det känns hälften så kul och en tredjedel så givande.
Jag är livrädd vid varje möte att jag ska säga något fel och visa hur lite jag kan. För så är det, och jag är skamset medveten om det. Jag kan inte "name-droppa" svenska politiker på samma sätt som andra. Jag kan inte LUF:s handlingsprogram utantill så att jag vet vad LUF tycker om alla frågor. Jag vet inte ens vad alla i LUF:s förbundsstyrelse heter! Detta gör mig ständigt nervös och jag försöker att vakta min tunga så gott det går, försöker att låta som om jag kan allt om saker som jag knappt förstår. Försöker att få det att låta som att det lilla som jag säger är inte alls allt jag vet om ämnet utan bara det som jag behagar nämna just nu.
Och det är svårt, för nu när jag blir ordförande blir det stora krav på mig att jag ska kunna allt. Jag lär mig massor varenda dag som är nyttig information för en LUF-ordförande, men det är ännu inte tillräckligt. Jag behöver kunna så grymt mycket mer. Men, men. Det kommer väl tids nog. Jag har ju faktiskt varit med om det här förut, när jag började i elevrådet kände jag samma sak och det tog faktiskt ett helt år, men sedan var jag helt med i svängarna. Men skillnaden är att det var bara en skola som jag behövde lära mig saker om, här är det också var förbundsstyrelsen gör i Stockholm och vad de andra distrikten gör och vad de heter som jag måste ha koll på. Men det är inte möjligt, jag kommer att lära mig. Till slut.
Åter till den tomma lägenheten. Åh, vad jag saknar Doktor Glas! Jag får läsa om den på jullovet. Och kanske även Gregorius. Ja, det vore en bra julklapp till mig själv. Även om jag inte tror att andra märker av det, men jag själv märker väl av hur mycket jag påverkas av honom i mitt skrivsätt. Det är riktigt läskigt. Jag saknar mina dikter också. Varför har jag inte en enda vettig bok med mig upp till Umeå? Åh, jag om någon borde väl veta att jag inte överlever utan mina böcker. Var är min Fröding? Ferlin? Och, framför allt, underbara Karlfeldt? Jag får väl googla fram några dikter, men jag vill hellre ha dem i en diktbok. Det känns mer på riktigt.
Ja, jag är ensam denna fredagskväll. Men det gör ingenting. Att vara ensam är som att sluta att existera för en liten stund. Det är enbart i mötet med andra människor som du har en personlighet. När du är ensam blir du som ett tomt skal, en skuggfigur som vandrar runt. Du är ingen alls; för att vara någon krävs att någon annan ser dig. Så man upphör helt att vara, när man är ensam. Oftast är det en otrolig pina (inga Doktor Glas-referenser här inte!), men ibland är det bara otroligt, otrloligt skönt att slippa världen för ett litet tag. Att slippa vara Någon. Att bara vara i ett tillstånd av vacuum, som i en egen tidsbubbla. Så att man kan ladda upp sig själv, tills nästa gång som man måste börja existera igen.
Kommentarer
Trackback
