slutet
Nu är det över.
I tisdags skrev jag den sista ekonomiskrivningen på morgonen. Klockan fyra på eftermiddagen åkte bilen hem fullastad med alla mina ägodelar från lägenheten. I den bilen påväg till mitt barndomshem tog en stor bit av mitt liv slut och det kommer att dröja flera månader innan nästa del av mitt liv börjar.
Jag befinner mig i ett vacuum, mitt imellan två skeden av mitt liv.
Det är över. IB är över. Allt jag har ägnat min tid åt och tänkt på, allt som har rört mig, det är nu slut. Den sista skrivningen är gjort och det enda som är kvar är att avvakta resultatet för att se om man får ut vad man vill efter att ha lagt ned hela sin själ.
Det känns lite som hon, tjejen i Herkules. Hon sålde sin själ till Hades för att rädda sin pojkvän som dött. Då han fick livet åter så vände han och gick till en annan. Lite så kommer det kännas om det inte står det jag vill att det ska stå på mitt diplom.
Nu är jag hemma. Har varit det i nästan två dagar. Det är fortfarande märkligt och svårt att förstå. Igår gick det bra, men idag lider jag av rastlöshet. Förut så var jag lite ledsen över att ha hela sommaren inbokad då jag bara ville vara hemma och ta det lugnt. Just nu är jag jätteglad över att jag har mycket att göra, jag känner ju mig. Jag klarar inte av att bara gå hemma, jag är inte skapt för sådant och tycker att det är jättejobbigt.
Men om åtta dagar bär det av till Grekland med underbara Linnéa! Vilken semester det kommer att bli, troligtvis den bästa någonsin. Jag känner att jag verkligen vill resa bort och titta på världen ur någon annan än den stressade IB-elevens ögon. För det har jag slutat att vara och kommer aldrig bli igen.
Åren på IB har varit de bästa i hela mitt liv. Jag älskar utbildningen, jag älskar våra lärare, jag älskar mina klasskompisar, jag älskar utmaningen. Jag kommer att sakna alltihop väldigt mycket, men samtidigt är jag glad över att få gå vidare i livet nu. En sak är då klar, jag har verkligen tagit till vara på mina gymnasieår. Ingenting i världen skulle kunna få mig att önska att jag hade valt ett annat gymnasieprogram. Allt jag är idag och vad jag kommer bli i framtiden utstrålar ifrån den utbildning jag fått under de tre senaste åren. Jag är evigt tacksam att just jag fick chansen att gå på den här skolan.
I tisdags skrev jag den sista ekonomiskrivningen på morgonen. Klockan fyra på eftermiddagen åkte bilen hem fullastad med alla mina ägodelar från lägenheten. I den bilen påväg till mitt barndomshem tog en stor bit av mitt liv slut och det kommer att dröja flera månader innan nästa del av mitt liv börjar.
Jag befinner mig i ett vacuum, mitt imellan två skeden av mitt liv.
Det är över. IB är över. Allt jag har ägnat min tid åt och tänkt på, allt som har rört mig, det är nu slut. Den sista skrivningen är gjort och det enda som är kvar är att avvakta resultatet för att se om man får ut vad man vill efter att ha lagt ned hela sin själ.
Det känns lite som hon, tjejen i Herkules. Hon sålde sin själ till Hades för att rädda sin pojkvän som dött. Då han fick livet åter så vände han och gick till en annan. Lite så kommer det kännas om det inte står det jag vill att det ska stå på mitt diplom.
Nu är jag hemma. Har varit det i nästan två dagar. Det är fortfarande märkligt och svårt att förstå. Igår gick det bra, men idag lider jag av rastlöshet. Förut så var jag lite ledsen över att ha hela sommaren inbokad då jag bara ville vara hemma och ta det lugnt. Just nu är jag jätteglad över att jag har mycket att göra, jag känner ju mig. Jag klarar inte av att bara gå hemma, jag är inte skapt för sådant och tycker att det är jättejobbigt.
Men om åtta dagar bär det av till Grekland med underbara Linnéa! Vilken semester det kommer att bli, troligtvis den bästa någonsin. Jag känner att jag verkligen vill resa bort och titta på världen ur någon annan än den stressade IB-elevens ögon. För det har jag slutat att vara och kommer aldrig bli igen.
Åren på IB har varit de bästa i hela mitt liv. Jag älskar utbildningen, jag älskar våra lärare, jag älskar mina klasskompisar, jag älskar utmaningen. Jag kommer att sakna alltihop väldigt mycket, men samtidigt är jag glad över att få gå vidare i livet nu. En sak är då klar, jag har verkligen tagit till vara på mina gymnasieår. Ingenting i världen skulle kunna få mig att önska att jag hade valt ett annat gymnasieprogram. Allt jag är idag och vad jag kommer bli i framtiden utstrålar ifrån den utbildning jag fått under de tre senaste åren. Jag är evigt tacksam att just jag fick chansen att gå på den här skolan.
Kommentarer
Trackback
