nerina

Jag är så trött. Så grymt trött. Ändå är det inte över än. Men mycket är över. Ett och ett halvt ämne kvar, tre skrivningar på måndag, en på tisdag. Sedan är jag helt färdig med IB. Oj, så jag längtar tills tisdag eftermiddag, det kommer bli så underbart skönt.

Jag har precis plockat undan lite svenska och historiapapper som jag aldrig mer kommer ha användning för. Jag tittar uppåt och ser min en meter långa hylla med bara historiaböcker, jag suckar och tänker att jag måste lämna tillbaka dessa till skolbiblioteket snarast. Jag kommer aldrig mer behöva titta i dem. Jag vänder på huvudet och ser David Copperfield ligga och skräpa i ett hörn av rummet. Det var ditin jag sparkade den i tisdags då jag kom hem från svenskaskrivningen och insåg att ingen någonsin kommer att kräva att jag kan en massa citat från den boken längre. Så jag sparkade till den. Inte för att det blev en dålig skrivning. Nej. Jag sparkade mer bara för att jag kunde. Bara för att jag aldrig med tvång kommer behöva öppna den boken igen utan gör jag det så är det av egen fri vilja. Hur underbart är inte det?

Men jag får inte fastna i känslan av att det är över. Jag har fortfarande halva engelskan kvar och hela ekonomin. Det är ändå mina HL-ämnen. Det är dem jag måste satsa stenhårt på nu i helgen. För det är vad jag skriver på måndga och tisdag som avgör vem jag är. Är jag människan som kom in på den fina skola som jag vill till eller är jag människan som måste anpassa mitt liv och mina drömmar efter mina betyg? Är jag fri eller sitter jag fastlåst i min egen okunskap?