Perfektionist i städning
Klockan är 17.20 och det är fortfarande ljust ute. Härligt! Sitter i min lägenhet och leker tvärtom-leken. Det vill säga, jag borde äta middag nu, för jag är hungrig, men jag har ingen lust, så jag äter chips istället. En bak-o-fram-middag som på Bamseklubben på semesterställen utomlands. Detta är en av de bra sakerna med att bo själv, ingen kan tala om för mig att jag gör fel. Ingen kan förbjuda mig. Jag är stor nog att inse att förutsäga konsekvenserna av mitt handlande (att jag blir mätt och inte orkar någon middag), men jag är också stor nog att just, kunna ta konsekvenserna. Jag får väl äta middag om ett par timmar istället, eftersom jag ändå bokat in denna skål chips till ikväll spelar det väl ingen roll när jag äter den. mmm, ibland är det bra att bestämma över sig själv.
Idag är det städ-fredag. Det behövs verkligen. Jag, som alltid är extremt noga med mitt hushåll, har låtit det förfalla totalt i någon vecka nu då jag inte haft tid att ta tag i det. Jag mår verkligen pest av att ha det såhär. Linnéa sa en gång att hon aldrig kommer att hälsa på mig som vuxen då jag kommer ha ett så perfekt städat, ordning och reda hus att hon skulle känna sig mörkrädd av att gå in i det. Jag tror att hon har prickat ganska rätt när hon säger så, för om jag kommer ha tiden så kommer mitt hus vara totalt fläckfritt, kliniskt rent, och rakt möblerat. Totalt opersonligt medan färgerna talar om att det är gjort med tanke. Nordiskt men med mörka träslag, runda former. Det är så jag vill bo om jag får bestämma själv. Därför blir jag så besviken på mig själv då jag inte klarar av att hålla en lägenhet på 40 kvadrat prydlig. Naturligtvis har jag goda ursäkter, oral exams, men ändå så skär det i hjärtat.
Ja, jag har en noja av att visa upp mitt hus perfekt inför andra människor. Det är väldigt viktigt för mig. Stället jag bor på speglar mig och eftersom jag måste vara perfekt så måste även mitt hem vara det. Perfektionismen talar ända ifrån fotknölarna på mig. Allting måste vara perfekt, så är det bara.
Dock, så måste jag säga att jag inte är perfektionist på alla delar av mitt liv. Vissa fysiologiska saker som att sova, träna och roa mig gör jag bara i den mån att jag klarar av att överleva, ingenting utöver detta. Jag vet var mina gränser går och jag håller mig en centimeter innanför dem. Jag vet att jag ska sova 7 timmar om natten, träna nån gång ibland inför framtiden och behöver titta på TV cirka tre gånger i veckan för att klara av att göra resten. Alltså låter jag dessa delar av mig förfalla men ägnar istället all tid jag sparar på skolan, hushållsskötsel och föreningsliv som jag måste vara perfekt inom enligt mig själv.
Bli nu inte upprörda, läs vad jag har skrivit istället. Nej, det står inte att jag struntar i allt annat och bara pluggar. Däremot så står det att ser till att jag mår så bra att jag kan få ut maximalt av pluggandet. Jag sover, äter och roar mig så att jag ska klara av resten, men inte till överdrift. Just nu så fungerar det väldigt bra, borträknat städningen. Jag mår bra, jag tycker att det jag håller på med är kul. Jag o Linnéa pluggar tillsammans flera timmar varje dag förutom lördagar och måndagar, och det fungerar. Vi lär oss saker på det. Jag känner hur det börjar sätta sig. Jag känner att jag börjar kunna vissa saker. Plötsligt känns inte de sär höga betygen allt för långt borta...
Idag är det städ-fredag. Det behövs verkligen. Jag, som alltid är extremt noga med mitt hushåll, har låtit det förfalla totalt i någon vecka nu då jag inte haft tid att ta tag i det. Jag mår verkligen pest av att ha det såhär. Linnéa sa en gång att hon aldrig kommer att hälsa på mig som vuxen då jag kommer ha ett så perfekt städat, ordning och reda hus att hon skulle känna sig mörkrädd av att gå in i det. Jag tror att hon har prickat ganska rätt när hon säger så, för om jag kommer ha tiden så kommer mitt hus vara totalt fläckfritt, kliniskt rent, och rakt möblerat. Totalt opersonligt medan färgerna talar om att det är gjort med tanke. Nordiskt men med mörka träslag, runda former. Det är så jag vill bo om jag får bestämma själv. Därför blir jag så besviken på mig själv då jag inte klarar av att hålla en lägenhet på 40 kvadrat prydlig. Naturligtvis har jag goda ursäkter, oral exams, men ändå så skär det i hjärtat.
Ja, jag har en noja av att visa upp mitt hus perfekt inför andra människor. Det är väldigt viktigt för mig. Stället jag bor på speglar mig och eftersom jag måste vara perfekt så måste även mitt hem vara det. Perfektionismen talar ända ifrån fotknölarna på mig. Allting måste vara perfekt, så är det bara.
Dock, så måste jag säga att jag inte är perfektionist på alla delar av mitt liv. Vissa fysiologiska saker som att sova, träna och roa mig gör jag bara i den mån att jag klarar av att överleva, ingenting utöver detta. Jag vet var mina gränser går och jag håller mig en centimeter innanför dem. Jag vet att jag ska sova 7 timmar om natten, träna nån gång ibland inför framtiden och behöver titta på TV cirka tre gånger i veckan för att klara av att göra resten. Alltså låter jag dessa delar av mig förfalla men ägnar istället all tid jag sparar på skolan, hushållsskötsel och föreningsliv som jag måste vara perfekt inom enligt mig själv.
Bli nu inte upprörda, läs vad jag har skrivit istället. Nej, det står inte att jag struntar i allt annat och bara pluggar. Däremot så står det att ser till att jag mår så bra att jag kan få ut maximalt av pluggandet. Jag sover, äter och roar mig så att jag ska klara av resten, men inte till överdrift. Just nu så fungerar det väldigt bra, borträknat städningen. Jag mår bra, jag tycker att det jag håller på med är kul. Jag o Linnéa pluggar tillsammans flera timmar varje dag förutom lördagar och måndagar, och det fungerar. Vi lär oss saker på det. Jag känner hur det börjar sätta sig. Jag känner att jag börjar kunna vissa saker. Plötsligt känns inte de sär höga betygen allt för långt borta...
Kommentarer
Trackback
