Nio veckor? Varför inte nio liv?
Efter två underbart lugna och trevliga dagar är det alltså dags igen; imorgon har jag två riktiga exams, nämligen mina båda Orals i engelska. En gruppdiskussion och en individual med close-reading av en text. Ännu en dag av nervositet, med andra ord.
Jaja, det blir nog bra. Jag tror att jag är hyfsat förberedd i alla fall. Jag vet ju att mitt språk är väldigt dåligt, så jag gör mitt bästa för att få analysen perfekt, så att jag åtminstonde får ihop några poäng. Jag vill verkligen gå in i exams och känna att det är ingen panik för strular jag upp någonting så har jag ändå en hysad oral att luta mig tillbaka mot.
Annars måste jag säga att revision är roligt, troligtvis det roligaste som vi gjort under IB. Det är skönt att känna att man börjar få grepp om saker. Att man faktiskt kan någonting i alla fall. Kanske inte allt än, men någonting. Det är inte helt tomt där inne, någonstans gömmer sig en eller ett par nervtrådar som är i fungerande skick. Mussolinis första stora misstag: entering Spanish Civil War 1937. Två nervcellsgrupper: excitatory och inhibitory vilka bestämmer om det blir en reaktion. Terms of trade är average export price divided with average import price. Allt detta lärde jag mig idag, och det verkar ju sitta, eller hur? Ja, något kan jag i alla fall. Nio veckor kvar. Nio veckor att lära sig resten av allt som man inte kan. Men det ska gå.
Men först morgondagen och engelska. I can speak English... I can speak English... I will do good... I can speak English... (at least I can analyse... :P)
Jaja, det blir nog bra. Jag tror att jag är hyfsat förberedd i alla fall. Jag vet ju att mitt språk är väldigt dåligt, så jag gör mitt bästa för att få analysen perfekt, så att jag åtminstonde får ihop några poäng. Jag vill verkligen gå in i exams och känna att det är ingen panik för strular jag upp någonting så har jag ändå en hysad oral att luta mig tillbaka mot.
Annars måste jag säga att revision är roligt, troligtvis det roligaste som vi gjort under IB. Det är skönt att känna att man börjar få grepp om saker. Att man faktiskt kan någonting i alla fall. Kanske inte allt än, men någonting. Det är inte helt tomt där inne, någonstans gömmer sig en eller ett par nervtrådar som är i fungerande skick. Mussolinis första stora misstag: entering Spanish Civil War 1937. Två nervcellsgrupper: excitatory och inhibitory vilka bestämmer om det blir en reaktion. Terms of trade är average export price divided with average import price. Allt detta lärde jag mig idag, och det verkar ju sitta, eller hur? Ja, något kan jag i alla fall. Nio veckor kvar. Nio veckor att lära sig resten av allt som man inte kan. Men det ska gå.
Men först morgondagen och engelska. I can speak English... I can speak English... I will do good... I can speak English... (at least I can analyse... :P)
Kommentarer
Trackback