nerina

Jag är verkligen trött den här veckan och vill bara att helgen ska komma. Det tär verkligen att prestera skrivning efter skrivning, även om ingen av dessa skrivningar egentligen är viktiga. Ändå ska man ju prestera vilket tar krafter ur en ändå. Jag märker hur jag är mycket hungrigare än i vanliga fall och hur mycket mer jag måste sova för att orka med. Idag är det 39 dagar kvar! Hur läskigt som helst, men snart står jag på andra sidan. Om 52 dagar är allt över. Om 52 dagar är jag inte längre en IB-elev. Svårt att förstå! Tänk att någonting som varit hela mitt liv i två år ska upphöra. Men förhoppningsvis tar någonting nytt och lika spännande vid efteråt, men jag har ändå en känsla av att de bästa dagarna av mitt liv faktiskt är över. Det är inte så att jag tror att jag kommer bli olycklig, och naturligtvis har ni som följt min blogg sett att jag inte mår sådär fantastiskt hela tiden, men ändå har jag känslan av att jag aldrig kommer bli lika lycklig och känna mig lika hemma som jag gör just nu. Och jag tror inte heller att jag någonsin kommer befinna mig bland människor som är lika genuint trevliga och vänliga som de jag umgås med just nu. De säger att politikvärlden är en kall plats där man enbart ser till sitt eget bästa, mina år på IB kontrasterar det väldigt mycket.

Men nog är det skönt att det snart är över. Jag hade aldrig klarat ett år till, det hade bara inte gått. Dessutom så vill jag ju vidare nu, jag kan IB, jag vet hur det är att vara IB-elev. Den kunskapen kommer aldrig att lämna mig, men jag vill också lära mig något nytt. På något annat sätt. Framför allt så har IB nu lärt mig hur jag ska plugga och hur man klarar av ett självständigt pluggande, nu vill jag begagna mina kunskaper på ett universitet. Jag vill forska om det som jag tycker är intressant, jag vill specialinrikta mig på mina områden. Jag vill skippa biologin och bitar av matten och istället uppta tiden med att fundera kring politiska ideologier, värderingar och betydelsen av mänskliga rättigheter. Det är ju vad jag vill jobba med och det är därför vad jag vill studera.

Så allt känns bra, även om jag är mycket trött. Men det är bara att kämpa vidare. Det är ju bara 52 dagar kvar...