nerina

Regnet flödar åter utanför mitt fönster. Det gör inte så mycket. Sommaren är redan förstörd så lite regn gör mig bara mer trött och nedstämd, ingenting nytt.

Jag gör mitt bästa för att vara glad mot min omgivning. Det går ganska bra, jag har övat på det ofta så jag vet hur man gör när man förtränger tråkigheter och agerar glad. Ändå är det svårt. Jag hittar ibland min mor i hejdlös gråt för min skull. Själv gråter jag inte, men jag är ledsen inuti.

Men det är inte så farligt. Egentligen är det ingenting att vara ledsen över. Men det hjälps inte, är man ledsen så är man. Trots det så har jag en tro på att allt kommer att lösa sig, att det kommer att bli bra. Allting fixar sig till slut. Det tror jag.