nerina

Efter en kväll i skräck och en morgon i ren terror så mår jag nu lite bättre. Efter att ha pratat med Inger idag om hur jag ska skriva min extended så känns allting lite lugnare och jag kan både andas och äta igen. Ärligt talat så var det aptiten jag saknade mest, det är inte alls roligt när den försvinner. När hela magen bara vänder sig ut och in och vägrar låta en enda liten smula mat komma ner i magsäcken. Det är verkligen irriterande eftersom det är just dessa dagar som man behöver maten som mest.

Men, nu mår jag bättre. Jag jobbar flitigt på med allt och har många bollar i luften. Flera skoluppgifter och såklart också en anti-våldskampanj. Den bara växer och växer och vi får otrolig jälp från stora internationella organisationer som arbetar mot våld. Det är verkligen jättehäftigt! Dessa människor säger att de kommer att se till så att massor av media kommer och att vi, om allt går i hamn, säkert kommer att få åka runt på skolor och föreläsa om detta projekt! Hur roligt vore inte det?

Idag har vi i alla fall öppnat ett bankkonto, skaffat ett organisationsnummer och skickat in polistillståndet. Jag ska snart till att gå ut i skolorna och leta funktionärer till den stora dagen. Det kommer bli så kul att ansvara och organisera ett sådant stort skepp!

Men det gäller, som skrivet i föregående inlägg, att inte blicka för mycket framåt, för tittar man för länge för långt fram kan det vindla för ögonen. Nej, det är bättre att titta en bit i taget, att alltid ha ett slutmål men att ändå fokusera i nuet.