Om man gör bra, är man då bra?
Jag har gjort mitt bästa för att inte tala om för alla hur jag mått idag då jag helst har velat glömma det helt. Det blir så verkligt om man ska prata om det. Men det har tyvärr inte fungerat, tydligen har det väl synts i min uppsyn och hörts i min röst. Jag ringde min lärare igår kväll och idag frågade hon mig hur jag egentligen mår då det i telefonen lät som om jag ringde från andra sidan avgrunden. Sedan drog hon mig till sig i världens bamsekram och sa att jag skulle släppa fram allt. Så där stod jag i lärarnas arbetsrum och grät medan hon vaggade mig fram och tillbaka. Ja, kort sagt, jag mår inte så bra just nu.
Du prestationsångest, gå härifrån! Du är icke önskad och din närvaro orsakar mig stor smärta. Sluta slå mig på smalbenen, sluta äta upp min själ. Låt mig vara ifred. Låt mig prestera det jag kan och vara nöjd. Låt mig slippa ha skam för att det inte går att prestera bättre. Du prestationsångest - jag ber dig - försvinn från mitt sjuka samvete!
Historialektionen idag. Frossa, svettattacker, spänningshuvudvärk, magont, hunger, illamående. Jag är stressad, stressad, stressad....hinner inte...blir inte bra...kan inte...för dålig...dålig...sämst....
Dock ljusning vid kvällen. Vändpunkt. Engelskalärarinnan sa att uppsatsen var fantastisk. Fantastisk, fantastisk, fantastisk.... Ljuv musik i ordet. Klingar som klockor i mina öron.
Jag klarade biologin, tydligen med bravur. Jag gjorde bra. Jag gjorde bra...bra...bra... (Betyder det att jag är bra? Är jag verkligen det, bra?)
Nej, alldeles för svårt ord att ha i munnen. Tungan snubblar över det, är rädd att forma något så otillgängligt. Känner inte igen formen, för länge sedan det användes. Bra...bra...bra. Nej, farligt. Så långt får man inte gå. Men gör man bra, är man bra då? Hur många "gör" måste man ha för att få ett "är"?
Stressen minskad, men dock en klump i magen kvar. Den går dock att leva med. 10 veckor. Jag klarar det. Om tio veckor, då ska jag vara beredd. Ja, det ska jag. Då ska jag ha samlat tillräckligt många "gör" bra, så att jag med stolthet kan känna mig som en "är". Ja, det ska jag verkligen.
