Lösryckta kvällsfunderingar...
På dessa kommersiella bloggar på blogg.se har de reklam om saker som det skrivs om, eller ofta förekommande teman, för att dra in mer pengar. Tidigare idag såg jag att de här på min blogg gjorde reklam för KBT-terapi mot panikångest. Borde jag se det som ett budskap från högre makter? Eller ska jag endast ta det som en vink att jag borde skriva om något mer roligt och uppiggande? hmmm.
***
Min kära väninna skrev i ett mail att hon saknade min cynism nu när vi är lediga från skolan och ca 20 mil isär. För några dagar sedan sa hon även att hon misstänkte att det var min cynism till allt och alla men speciellt till livet självt som gör att jag inte mår så bra. Jag, som tidigare enbart trott att allting jag är, både allt som bygger upp mig och allt som skadar mig, utstrålar ifrån min perfektionism, börjar sakteligen att tvivla. Kanske är min cynism med och spökar och kanske är det därför som jag har svårt att glädja mig åt saker - för att jag alltid tror att om allting är jättebra så kommer det ändå gå åt pipsvängen alldeles strax... Är jag dubbelt själv-destruktiv? hmmm.
***
Ibland undrar jag om jag sitter alldeles för fast i navelsträngen till min mor och om jag borde frigöra mig från den. Jag är extremt beroende av henne, det vet jag och jag förstår inte hur jag skulle kunna klara av någonting alls utan henne. Kanske är detta inte bra, kanske borde jag bli mer min egen? Göra en tonårsrevolt? Å andra sidan, få tonårsrevolter som jag har hört talas om har varit bra, de flesta har slutat med katastrof (eller är det bara jag som är cynisk igen?). Jag mår ju väldans bra av mín relation med min mor, är det då så farligt att ha den kvar? hmmm.
***
