Slutspurten
Om sjutton dagar är jag färdig. Om sjutton dagar är jag inte en IB-elev längre. Om sjuttom dagar kommer ingen i världen sätta några krav på vad jag ska göra längre. Jag får göra vad jag vill, när som helst. Jag får läsa vad jag vill, se på TV hur många timmar jag vill, sova på morgonen så länge jag vill, precis vad jag vill.
Äntligen, efter tre år, blir jag en fri människa.
Hade jag fått välja att göra om mina gymnasieår så hade jag inte valt ett dugg annorlunda, det har varit helt fantastiskt och jag har älskat allt vi har gjort så enormt mycket. Men att inte konstant ha ångest och skuldkänslor, det kommer vara så underbart. Sedan till hösten kommer ju allt sätta fart igen, men om jag får tro min SYO och vad jag har läst så kommer ju inte universitetet ens bli hälften så mycket att läsa som det vi har haft nu. I alla fall inte på något samhällsvetenskapligt program i Sverige. Så även om jag kommer bli en smula låst i höst igen så tror jag att det ändå kommer kännas som en befrielse. Förhoppningsvis ger ju det enbart mer tid för mig att välja extrakurser som jag tycker är intressanta.
Ja, jag lägger inte så mycket krut på universitetet i höst, det får bli som det blir. Det känns inte som det är ett sådant där väldans stort steg som alla säger att det ska vara. Jag menar, vet ju redan hur det är att bo hemifrån och ha mycket "självständigt arbete" vilket brukar vara de två största sakerna som folk tar upp när de säger att det är ett stort kliv att börja på ett universitet. Men vi får se.
Men än är det sjutton dagar kvar, slutspurten. Dags att lägga i högsta växel och bara gasa. Jag är inte i mål än.
Äntligen, efter tre år, blir jag en fri människa.
Hade jag fått välja att göra om mina gymnasieår så hade jag inte valt ett dugg annorlunda, det har varit helt fantastiskt och jag har älskat allt vi har gjort så enormt mycket. Men att inte konstant ha ångest och skuldkänslor, det kommer vara så underbart. Sedan till hösten kommer ju allt sätta fart igen, men om jag får tro min SYO och vad jag har läst så kommer ju inte universitetet ens bli hälften så mycket att läsa som det vi har haft nu. I alla fall inte på något samhällsvetenskapligt program i Sverige. Så även om jag kommer bli en smula låst i höst igen så tror jag att det ändå kommer kännas som en befrielse. Förhoppningsvis ger ju det enbart mer tid för mig att välja extrakurser som jag tycker är intressanta.
Ja, jag lägger inte så mycket krut på universitetet i höst, det får bli som det blir. Det känns inte som det är ett sådant där väldans stort steg som alla säger att det ska vara. Jag menar, vet ju redan hur det är att bo hemifrån och ha mycket "självständigt arbete" vilket brukar vara de två största sakerna som folk tar upp när de säger att det är ett stort kliv att börja på ett universitet. Men vi får se.
Men än är det sjutton dagar kvar, slutspurten. Dags att lägga i högsta växel och bara gasa. Jag är inte i mål än.
Kommentarer
Trackback
