Mat i stora lass!

Nu har mamma åkt hem och vardagen börjat. Det är alltid en viss "klyfta" (i brist på bättre ord) mellan helglivet och vardagsvimmlet. Tur att jag tycker mycket om båda delarna!

Dock ser jag inte jättemycket fram emot imorgon. Salskrivning i engelska är det första som händer, som sedan följs upp med att jag ska lämna in en historiauppsats och sedan springa vidare till ett biologiprov. Vissa dagar är det extra viktigt att man är på topp! Det är bara att hoppas att det blir en sådan dag imorgon.

Helgen var för övrigt fantastisk. Mamma och jag har alltid superroligt när vi umgås och det händer alltid en massa tokiga saker. Vad jag kommer minnas speciellt ifrån den här helgen är all extremt god mat som vi har ätit! Vi har hunnit med alla våra favoriträtter på en helg. Först Papas Tapas, vår absoluta favoritrestaurang, deras aioli är så man kan mörda för den - jag lovar, jag överdriver inte alls. Helt otroligt. Man beställer smårätter (tapas) och får då en massa gott. Sedan har vi ätit kräftor. Vår egna mys-mat! Jag och mamma har kräftskiva 3-4 gånger varje höst och sedan någon gång under året också. Bara vi två, ingen annan får vara med. Pappa är så kass på att skala så inte ens han får vara med. Då har vi våra standard-tilltugg också, cider och baguette med creme bonjourost. Så ska det vara, inte på något annat sätt. Vi har även hunnit med vår andra favoritrestaurang här i Eskilstuna (vi börjar hitta våra smultronställen lagomt till att jag snart ska flytta härifrån) vilken är Classic Thai som ligger mellan skolan och Åhlens. Här ska man äta kyckling eller biff i kokosmjölk med chilikryddor. Starkt men ändå så lent på tungan att man tror att det är silke man äter! Tungan bara skriker mer för varje tugga, helt otroliga smaker.

Nog om min mathelg. Nu måste jag skriva en historieuppsats. Som vanligt. Men den här gången är det mer spännande är Castro. Frågan är "Why did the situation in Vietnam call for American intervention?" och vad svaret är har jag bitvis listat ut. Nu gäller det bara att få till det på ett snyggt sätt i uppsatsen också, för det är inte lätt. Massor med frågor i frågan som man inte märker vid första anblicken.

What was the situation?
When was the situation?
Who called for american intervention?
Was it intervention?

Ja, det är spännande. Blir uppsatsen bra? Blir den dålig? Jag vet inte. Jag har tappat känselspröten för bra-vibbar. Jag hoppas, men jag vet inte. Tiden och Pauline får utvisa saken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0