Plugg-propaganda
Äntligen hemma! Jag kan väl inte säga att jag uppskattade den här dagen. När jag o Linnea gick hem från skolan så sa vi på fullt allvar till varandra att vi var glada att vi hade överlevt och att vi varje gång efter en sådan här dag var lika förvånad att man faktiskt fortfarande andas. Tydligen klarar man av vad som helst, verkligen ingenting kan döda en.
Just nu sitter jag och gör upp mitt schema av hur mitt pluggande den här veckan kommer att se ut. Fortfarande rasande över det som Pauline hade mage att stå och kasta ut över oss på lektionen idag.
"You might think that you have a lot of work to do, but next time you feel so, stop and think about me! Let me tell you about my work week.... stop feeling sorry for yourself, it is you that has chosen this! I mean, what if you really was studying instead of looking out of the window wondering what's on TV for tonight..."
Liknande detta malde hon över oss i en hel halvtimme idag innan hon började med den riktiga lektionen. Jag blir så arg så jag kokar. Att hon har mage att stå där mitt framför oss och generalisera oss allihop in i den grupp som inte pluggar utan tittar på TV istället! Att hon bara vågar! Jag är så arg så jag kokar. Jag vet ingenting om hur mina klasskompisar pluggar eller vad de tänker på, men jag kan prata för mig själv. När jag pluggar, då pluggar jag. Ordentligt. Jag idrottar ingenting. Jag tittar på TV enbart en halvtimme i veckan och då heter programmet "världens konflikter" och är ett program som Pauline har sagt åt oss att titta på. Jag umgås sällan med vänner utanför skolan, 2-3 timmar i veckan kanske. Jag har totalt slutat spela klarinett både hemma och i orkester för att jag har inte tid. Medan jag äter middag läser jag biologi för att spara tid. Jag pluggar, det är vad jag gör och medan jag pluggar sitter jag inte och funderar på vad det är på TV, det hinner jag inte. I helgen spenderade jag över 15 timmar på den där historiauppsatsen som jag på torsdag kommer få höra är värdelös och jag kommer få lyssna till ett långt tal om hur besviken hon är på oss. Men jag pluggar. Det är vad jag gör. OCH HON HAR MAGE ATT STÄLLA SIG FRAMFÖR MIG OCH SÄGA ATT JAG INTE GÖR DET!!! Då blir jag arg så jag kokar. Hon har mage att säga att jag iställer ska tycka synd om henne för hennes arbetsbörda.
Missförstå mig rätt och bli inte oroliga för MIN arbetsbörda. Jag hinner faktiskt med annat också, ibland. I lördags pluggade jag bara 3 timmar och resten gjorde jag andra saker. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, det är inte därför jag skriver detta. Men jag vill inte heller tycka synd om Pauline. Vi vet att hon har otroliga kunskaper i retorik och övertalning, hon brukar ge "uppvisningar" på det. Däremot blir jag arg när hon använder detta mot oss för att vi ska tycka synd om henne. Hon, som lär oss allt om hur stora diktatorer använde propaganda för att styra folket, hon använder precis samma propagandametoder för att styra våra tankar så som hon vill ha dem. Det är inte rätt, så ska hon inte göra. Hon ska inte låta oss känna oss i skúld till henne för att vi inte presterar tillräckligt bra när vi har spenderat en hel helg på en enda uppsats! Det är extremt elakt och hjälper inte oss ett dugg. Därför blir jag arg. Hon borde veta att vi (eller jag, jag kan inte riktigt prata för de andra) alltid gör vårt bästa och vi kan inte göra mer. Jag tar varenda sekund av livet som är över och tillägnar den till historia, jag kan inte göra mer. DÄRFÖR SKA HON INTE FÅ MIG ATT KÄNNA SKULDKÄNSLOR INFÖR HENNE ATT JAG INTE GÖR BRA NOG ELLER FÖRSÖKER NOG MYCKET! Jag kan inte göra mer än vad jag gör idag, det är omöjligt. Jag har 6 andra ämnen också. Jag tänker aldrig be om förlåtelse för att jag gör allt jag kan för jag tror ändå någonstans att det jag kan i slutändan kommer vara bra nog.
Så, här blir alltså mitt schema för kvällen, dedikerat till Pauline:
16.10 - 16.40 ToK homework, reading articles
16.40 - 17.00 Short nap
17.00 - 17.30 Dinner (biology)
17.30 - 19.30 Svenskaläxa. Förbereda salskrivningen på fredag.
19.30 - 20.00 Telefontid, ringa familjen. (Min sociala halvtimme, borde jag ta bort den Pauline?
20.00 - 21.30 Arbeta på min Extended Essay. Läsa böcker, skriva notes.
21.30 - 22.00 Min TV-stund, "Världens konflikter". Idag om Darfur. (Räknas Darfur till avkoppling eller skolarbete om läraren säger åt en att titta?)
22.00 - 22.30 Continuation of EE-work.
22.30 Läggdags.
Såhär ser de flesta av mina kvällar ut, bara att jag är lyckligt lottad på tisdagar, jag får ju kolla på TV en halvtimme. Jag vill som sagt inte att någon ska tycka synd om mig, det är inte därför jag gnäller. Jag trivs väldigt bra med mitt liv. Men om Pauline en enda gång till vräker ur sig rakt i ansiktet på mig att jag inte pluggar så kommer jag att explodera. Jag tänker inte lyssna och svälja sådana lögner en enda gång till. Det förtjänar jag verkligen inte.
Just nu sitter jag och gör upp mitt schema av hur mitt pluggande den här veckan kommer att se ut. Fortfarande rasande över det som Pauline hade mage att stå och kasta ut över oss på lektionen idag.
"You might think that you have a lot of work to do, but next time you feel so, stop and think about me! Let me tell you about my work week.... stop feeling sorry for yourself, it is you that has chosen this! I mean, what if you really was studying instead of looking out of the window wondering what's on TV for tonight..."
Liknande detta malde hon över oss i en hel halvtimme idag innan hon började med den riktiga lektionen. Jag blir så arg så jag kokar. Att hon har mage att stå där mitt framför oss och generalisera oss allihop in i den grupp som inte pluggar utan tittar på TV istället! Att hon bara vågar! Jag är så arg så jag kokar. Jag vet ingenting om hur mina klasskompisar pluggar eller vad de tänker på, men jag kan prata för mig själv. När jag pluggar, då pluggar jag. Ordentligt. Jag idrottar ingenting. Jag tittar på TV enbart en halvtimme i veckan och då heter programmet "världens konflikter" och är ett program som Pauline har sagt åt oss att titta på. Jag umgås sällan med vänner utanför skolan, 2-3 timmar i veckan kanske. Jag har totalt slutat spela klarinett både hemma och i orkester för att jag har inte tid. Medan jag äter middag läser jag biologi för att spara tid. Jag pluggar, det är vad jag gör och medan jag pluggar sitter jag inte och funderar på vad det är på TV, det hinner jag inte. I helgen spenderade jag över 15 timmar på den där historiauppsatsen som jag på torsdag kommer få höra är värdelös och jag kommer få lyssna till ett långt tal om hur besviken hon är på oss. Men jag pluggar. Det är vad jag gör. OCH HON HAR MAGE ATT STÄLLA SIG FRAMFÖR MIG OCH SÄGA ATT JAG INTE GÖR DET!!! Då blir jag arg så jag kokar. Hon har mage att säga att jag iställer ska tycka synd om henne för hennes arbetsbörda.
Missförstå mig rätt och bli inte oroliga för MIN arbetsbörda. Jag hinner faktiskt med annat också, ibland. I lördags pluggade jag bara 3 timmar och resten gjorde jag andra saker. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, det är inte därför jag skriver detta. Men jag vill inte heller tycka synd om Pauline. Vi vet att hon har otroliga kunskaper i retorik och övertalning, hon brukar ge "uppvisningar" på det. Däremot blir jag arg när hon använder detta mot oss för att vi ska tycka synd om henne. Hon, som lär oss allt om hur stora diktatorer använde propaganda för att styra folket, hon använder precis samma propagandametoder för att styra våra tankar så som hon vill ha dem. Det är inte rätt, så ska hon inte göra. Hon ska inte låta oss känna oss i skúld till henne för att vi inte presterar tillräckligt bra när vi har spenderat en hel helg på en enda uppsats! Det är extremt elakt och hjälper inte oss ett dugg. Därför blir jag arg. Hon borde veta att vi (eller jag, jag kan inte riktigt prata för de andra) alltid gör vårt bästa och vi kan inte göra mer. Jag tar varenda sekund av livet som är över och tillägnar den till historia, jag kan inte göra mer. DÄRFÖR SKA HON INTE FÅ MIG ATT KÄNNA SKULDKÄNSLOR INFÖR HENNE ATT JAG INTE GÖR BRA NOG ELLER FÖRSÖKER NOG MYCKET! Jag kan inte göra mer än vad jag gör idag, det är omöjligt. Jag har 6 andra ämnen också. Jag tänker aldrig be om förlåtelse för att jag gör allt jag kan för jag tror ändå någonstans att det jag kan i slutändan kommer vara bra nog.
Så, här blir alltså mitt schema för kvällen, dedikerat till Pauline:
16.10 - 16.40 ToK homework, reading articles
16.40 - 17.00 Short nap
17.00 - 17.30 Dinner (biology)
17.30 - 19.30 Svenskaläxa. Förbereda salskrivningen på fredag.
19.30 - 20.00 Telefontid, ringa familjen. (Min sociala halvtimme, borde jag ta bort den Pauline?
20.00 - 21.30 Arbeta på min Extended Essay. Läsa böcker, skriva notes.
21.30 - 22.00 Min TV-stund, "Världens konflikter". Idag om Darfur. (Räknas Darfur till avkoppling eller skolarbete om läraren säger åt en att titta?)
22.00 - 22.30 Continuation of EE-work.
22.30 Läggdags.
Såhär ser de flesta av mina kvällar ut, bara att jag är lyckligt lottad på tisdagar, jag får ju kolla på TV en halvtimme. Jag vill som sagt inte att någon ska tycka synd om mig, det är inte därför jag gnäller. Jag trivs väldigt bra med mitt liv. Men om Pauline en enda gång till vräker ur sig rakt i ansiktet på mig att jag inte pluggar så kommer jag att explodera. Jag tänker inte lyssna och svälja sådana lögner en enda gång till. Det förtjänar jag verkligen inte.
Kommentarer
Trackback
