The show must go on
Idag har varit en riktigt jobbig dag på grund av förkylningen. Om livet är tufft annars så är det ingenting emot om man är sjuk, speciellt om det är som i min skola att det är förfärligt om man missar en enda lektion, jag måste till skolan. Hur dåligt jag än mår. Det är bara att sätta sig på andra sidan i klassrummet så att man inte smittar ner någon annan (tur att vi är så små klasser) och försöka lyssna och anteckna trots att huvudet känns som en bomullsfabrik.
Just nu håller jag på att försöka skriva något vettigt... nej förlåt, jag försöker skriva någonting över huvud taget på uppsatsen som ska in i morgon. Jag undrar hur det kommer att gå. Jag har kommit en tredjedel och är redan extremt trött, vill bara krypa ner i sängen och få en välbehövlig vila. Jag håller väl på ett tag till, sedan blir det att gå upp tidigt i morgon bitti och fortsätta. Livet är inte lätt när uppsatser ska in och läraren aldrig bryr sig om man är sjuk eller inte. Uppsatsen ska in, vad som än händer. Som Pauline säger: "I don't care if your printer broke down or if your dog ate your essay or if your parrot died, that doesn't matter in the end. What's matter is what you know in time of exam, therefore, get me the essay and get me it on time. The essay must always in."
Så det är bara att fortsätta. Ja, jag är sjuk. Ja, jag kanske borde sova istället. Men uppsatsen måste in. Det går faktiskt före en förkylning. Skulle jag ha obotlig cancer så skulle jag fundera över om jag verkligen ville lämna in uppsatsen men nu när det enbart är en förkylning vi pratar om går uppsatsen före. Det kommer inte bli någon bra uppsats, det kan så vara. Men det är en uppsats. Det är en källa av fakta till den dag jag revisar Castro inför exams. Den är en övning inför stunden då jag ska skriva det viktigaste provet i mitt liv. Det kan vara arbetet som jag gör just precis nu, precis ikväll, som gör att jag får en sjua istället för en sexa eller liknande. Therefore, the essay must in. No matter what. Because this might be the piece that determines my future. You can never know.
Just nu håller jag på att försöka skriva något vettigt... nej förlåt, jag försöker skriva någonting över huvud taget på uppsatsen som ska in i morgon. Jag undrar hur det kommer att gå. Jag har kommit en tredjedel och är redan extremt trött, vill bara krypa ner i sängen och få en välbehövlig vila. Jag håller väl på ett tag till, sedan blir det att gå upp tidigt i morgon bitti och fortsätta. Livet är inte lätt när uppsatser ska in och läraren aldrig bryr sig om man är sjuk eller inte. Uppsatsen ska in, vad som än händer. Som Pauline säger: "I don't care if your printer broke down or if your dog ate your essay or if your parrot died, that doesn't matter in the end. What's matter is what you know in time of exam, therefore, get me the essay and get me it on time. The essay must always in."
Så det är bara att fortsätta. Ja, jag är sjuk. Ja, jag kanske borde sova istället. Men uppsatsen måste in. Det går faktiskt före en förkylning. Skulle jag ha obotlig cancer så skulle jag fundera över om jag verkligen ville lämna in uppsatsen men nu när det enbart är en förkylning vi pratar om går uppsatsen före. Det kommer inte bli någon bra uppsats, det kan så vara. Men det är en uppsats. Det är en källa av fakta till den dag jag revisar Castro inför exams. Den är en övning inför stunden då jag ska skriva det viktigaste provet i mitt liv. Det kan vara arbetet som jag gör just precis nu, precis ikväll, som gör att jag får en sjua istället för en sexa eller liknande. Therefore, the essay must in. No matter what. Because this might be the piece that determines my future. You can never know.
Kommentarer
Trackback
