nerina

I helgen har jag varit hemma i Leksand för första gången på ett bra tag! Det var lite mysigt, men jag tycker också att det är jobbigt. Lokalproblem. Hatar mitt rum.

Nej, usch, så ska jag verkligen inte säga. Men det är faktiskt sanningen. Jag brukar vara ganska försiktig med att använda ordet hata, då jag inte tycker att det är rätt att säga om något eller någon.

Okej. Jag avskyr mitt rum väldigt starkt.

Det är fortfarande förfärligt av mig att säga så. Hur många i världen är det inte som inte har något rum - eller en ett hus - över huvud taget?

Men ändå, i mitt-ilandiga huvudtänk är mitt rum väldigt hemskt. Jag kan inte vara där inne, det känns som om jag äts upp av det. Möblerna är helt fel och placerade på ett sätt som gör att det inte går att röra sig. Tapeternas färg sticker i ögonen. Luften är jättedålig och det går inte att vädra för att fönstret är trasigt och går därför inte att öppna och skulle man öppna det så skulle man inte hitta bättre luft - utanför fönstret är vårt uterum alltså har jag i princip ett rum utan fönster.

Därför är det faktiskt jobbigt att komma hem och få lov att vara därinne. Det är skönt i lägenheten. Luftigt. Mycket himmel utanför fönstret. Mysigt.

Lite saker hände i fredags som jag har reflekterat under helgen utan att komma fram till någon vettig lösning. Någonting är fel i mig och jag vet inte vad eller ännu mindre vad jag borde göra åt det. Någonting hindrar mig. Stoppar mig. Låser mig. Men jag orkar inte skriva om det nu. Har inte tid. Jag gör det senare.