Jag är en slokande blomma
Igår var jag pigg som en lärka, idag vaknade jag med en rejäl förkylning. Jag som igår skröt över att jag inte blivit sjuk trots att alla andra är sjuka dessa veckor! Där fick jag.
Jag känner mig inte alls bra. Det känns som om jag har stoppat in huvudet i ett svart hål i universum och det är omöjligt att dra ut det. Halsen bränner, huvudet dunkar och ögonen har svårt att fokusera blicken. (Vill ni kan jag rita upp en sketch på fokuseringsfelet eftersom det är neurobiology and behaviour som vi läser just nu på biologin. Där får vi lära oss exakt hur och var i ögat brytningen av ljusfotonerna sker. Riktigt intressant.)
Jag känner mig som en slokande blomma. Som Palmiz när jag har honom på ljusterapi i mitt fönster vilket han inte gillar. Då brukar han se lika slokande ut som jag känner mig idag.
Jag försöker att arbeta med historieuppsatsen i alla fall, men det går bara i ca tio minuter i taget. Sedan flyter texten ihop alldeles för mycket för att det ska vara lärbart. Tyvärr är det inte så intressant heller. Castro verkar inte ha gjort särskilt många spännande saker när han väl var vid makten, det var mycket mer spännande innan. Eller så är det bara jag som inte kan processera och analysera fakta i mitt just nu mycket sjuka och suddiga huvud.
Vart tog min plugghelg vägen? Jag skulle ju skriva på massor av uppsatsen var meningen. Jag har inte kommit någonstans. Jaja. Det får lösa sig. Idag får jag lägga all kraft som jag kan uppbåda på historian, resten av tiden ska jag vila och dricka echinacea så att jag blir frisk fortast möjligt. Det är det som är det viktiga just nu. 
