nerina

Det är inte ofta jag tycker om sovmorgon (det är olidligt att stiga upp på sådana eftersom jag ändå sätter klockan på tjugo i sju, precis som alltid, för att hinna med att plugga. Det är mycket värre att masa sig upp ur sängen för att sätta sig vid skrivbordet än det är att gå till skolan!) men idag kändes det helt underbart. Jag behövde vara själv och ta hand om mig och min förkylning, det är så mycket jobbigare i skolan att överallt släpa med sig snytpapper, nässpray, echinacea och halstabletter och dessutom så känner man sig inte direkt vacker eller social när näsan är illröd av allt snytande och kinderna sjukbleka. För att inte tala om hur det blir när man öppnar munnen och försöker prata med det knappt går pga allt slem man har i halsen. Nej, usch! Skönt att få vara hemma och kurera sig idag.

Dessutom arbetar jag på en så otroligt rolig uppsats som gör att det känns ännu mer kul att få sitta hemma. Det är en stilistisk uppsats i svenskan där jag fått en halv sida ur romanen Vägen till Klockrike av Harry Martinson och jag ska nu stilistiskt kommentera detta utdrag. Den är en helt fantastisk text jag har fått, det är en hyllning till Naturen där Martinson använder sitt bildspråk och sin osedvanliga meningsuppbyggnad på ett sätt att man kan inte annat än att ta av sig hatten för en stor konstnär. Han målar känslor och sinnesintryck på ett sätt att de fastnar i min själ.

Får jag tid kanske jag lägger ut det utdrag jag arbetar med och skriver jag en bra uppsats kan det hända att den kommer upp här också. Man kan aldrig veta.