nerina

Idag känns den berömda vattennivån som Linnéa så ofta pratar om faktiskt uthärdlig. Vattennivån är allting som kväver oss och som man simmar under med förtvivlade försök att ta sig upp. Vattennivån är känslan av att inte ha kontroll på situationen. Vattennivån är alla akolarbeten. Ett arbete är bara en liten pöl men alla tillsammans, på samma gång, gör att man ibland inte kan andas. Desperat försöker man skopa bort det översta vattnet för att i alla fall ha näsan över nivån, lite luft. Ta bort de mest påträngande källorna för stunden. Det är så vi arbetar.

Men idag känns det faktiskt riktigt bra, trots allt elevrådsarbete som jag gjort idag vilket har snott flera plugg-timmar. Trots det, så känns det riktigt bra. World Lit. är i princip färdig, matte-internal arbetar jag på, Extended är på god väg. Resten av terminen behöver jag bara koncentrera mig på ToK-uppsatsen och att skriva tre bra Economics-internals utöver det vanliga skolarbetet. Just nu låter det för bra för att vara sant, det är nästan så att jag nu ser att det finns en möjlighet att komma ut från IB levande. En liten möjlighet, men dock existerar den. Spännande.

Det var en skön känsla på engelskan idag då vi satte igång med vår näst sista bok som vi ska skriva exams på. Sedan ska vi ju läsa två till, men dessa ska vi bara ha muntliga förhör på. I alla fall så kändes det bra. Förra året så var det mest vår lärare som pratade eller ledde oss i rätt riktning för hur vi skulle tänka för att hitta rätt teman i böckerna och var vi skulle leta efter de bästa citaten. Den här gången då vi satte igång var det vi elever som ledde lektionen. Eftersom vi nu har lärt oss det mesta som IB-engelskan kan ge oss om att analysera böcker så kan vi nu detta och vi hade redan börjat plocka ut de bästa citaten och kunde göra relevanta cross-references till våra andra noveller för att kunna göra jämförelser senare. Som sagt, en skön känsla! Vi har lärt oss något, vi kan detta nu. Detta är vår hemmaplan. Vi är säkra på vad vi gör.

I de flesta ämnen så är vi nu i slutfasen av kursen. I ekonomin har vi på onsdag prov på de 50 sista sidorna i boken, sedan är vi färdiga! Det känns jättebra. Massor av tid att gå igenom allt en gång till. Just i ekonomi är det jättesmart att köra igenom allt en snabbis först för att sedan gå tillbaka och gå in i detalj, ekonomi är inte bara massor med fakta att lära sig, det är ett helt nytt tankesätt att komma in i och vänja sig vid. Man måste först få hela bilden för att kunna förstå detaljerna.

Samma sak att kursen snart är slut är biologin, matten och lite svenskan för mig. Om någon vecka kommer jag inte att ha en enda svensklektion mer den här terminen! Det ska bli jätteskönt att kunna koncentrera mig ordentligt på mina HL-ämnen då, men samtidigt kommer det att vara mycket tråkigt. Svenskan är ju det absolut roligaste ämnet! Jag kommer att sakna det kolosalt mycket, så man vet aldrig. Kanske smyger jag mig in och sitter med på någon lektion ibland. Mona har i alla fall sagt att jag är välkommen...

Så, idag känns det bra. För några dagar sedan var det långt under bra. Till och med dåligt. Det är så här det är, ett evigt simmande och sprattlande. Även om jag kanske fått fotfäste och en möjlighet att att resa upp huvudet ur vattnet just nu behöver inte det betyda att det kommer vara så länge till. När som helst kan marken glida undan för mig och jag är i ett nytt kvävningstillstånd. Men på något sätt överlever man nog det med. Vill man kan man överleva det mesta.