"Stop panicing!"
Nu är jag hemma på lov! Väldigt trevligt. Märkligt. Fortfarande nervös inför nästa skolvecka, men ändå, hemma på lov. Det sista höstlovet.
Jag har 1 föredrag, 2 uppsatser och 1 labraport att skriva som ska in efter lovet och dessutom har jag prov i matte och biologi veckan efter lovet, + att jag ska läsa ut en bok i engelskan, så jättemycket lov är det inte, det blir en hel del pluggande! Men det blir nog bra, jag åker hemifrån redan på fredag morgon så då får jag ju 2,5 dag i Eskilstuna att plugga på, så nog ska allt hinnas.
Egentligen hade jag ju en history internal som skulle in, men tack vare min otroligt snälla historialärarinna (det där trodde ni väl aldrig att ni skulle se mig skriva!) så har jag fått lite dispans. Jag skickade ett stressmail till henne efterson hon inte var i skolan den här veckan och frågade om det fanns någon möjlighet at jag kunde träffa henne så jag riktigt fått vatten över huvudet på grund av uppsaten, det gick bara inte att skriva en uppsats med den frågeställningen som jag hade på så få ord och jag var ganska panikslagen. Min underbara Pauline svarade då att vi skulle kolla på detta veckan efter lovet. Sedan skrev hon de två ord som gjorde att all min ångest försvann. "Stop panicing!". Dessa enkla ord, som jag aldrig i mitt liv trott att jag skulle få från Pauline, gjorde att all den underliggande stressen som det har varit med den här uppsatsen försvann. Jag riktigt kände hur det bara rann av mig med tårarna som började forsa nerför mina kinder.
Jag hade varit så orolig att Pauline skulle ha svarat något i stil med att "det där får du reda ut själv". Skulle hon gjort det skulle jag varit riktigt knäckt nu och inte vetat vad jag skulle ta mig till. Nu, helt plötsligt är jag lugn, jag känner att Pauline är med mig och inte emot. Jag känner att det kommer gå bra eftersom att hon kommer att vägleda mig och hon skulle aldrig klara av att jag skrev en dålig uppsats att skicka in heller. Det är för mycket av hennes egen stolthet som sjunker med det och därför så gör hon allt för att det ska gå bra för oss. Det är så otroligt betryggande att veta.
Jag har 1 föredrag, 2 uppsatser och 1 labraport att skriva som ska in efter lovet och dessutom har jag prov i matte och biologi veckan efter lovet, + att jag ska läsa ut en bok i engelskan, så jättemycket lov är det inte, det blir en hel del pluggande! Men det blir nog bra, jag åker hemifrån redan på fredag morgon så då får jag ju 2,5 dag i Eskilstuna att plugga på, så nog ska allt hinnas.
Egentligen hade jag ju en history internal som skulle in, men tack vare min otroligt snälla historialärarinna (det där trodde ni väl aldrig att ni skulle se mig skriva!) så har jag fått lite dispans. Jag skickade ett stressmail till henne efterson hon inte var i skolan den här veckan och frågade om det fanns någon möjlighet at jag kunde träffa henne så jag riktigt fått vatten över huvudet på grund av uppsaten, det gick bara inte att skriva en uppsats med den frågeställningen som jag hade på så få ord och jag var ganska panikslagen. Min underbara Pauline svarade då att vi skulle kolla på detta veckan efter lovet. Sedan skrev hon de två ord som gjorde att all min ångest försvann. "Stop panicing!". Dessa enkla ord, som jag aldrig i mitt liv trott att jag skulle få från Pauline, gjorde att all den underliggande stressen som det har varit med den här uppsatsen försvann. Jag riktigt kände hur det bara rann av mig med tårarna som började forsa nerför mina kinder.
Jag hade varit så orolig att Pauline skulle ha svarat något i stil med att "det där får du reda ut själv". Skulle hon gjort det skulle jag varit riktigt knäckt nu och inte vetat vad jag skulle ta mig till. Nu, helt plötsligt är jag lugn, jag känner att Pauline är med mig och inte emot. Jag känner att det kommer gå bra eftersom att hon kommer att vägleda mig och hon skulle aldrig klara av att jag skrev en dålig uppsats att skicka in heller. Det är för mycket av hennes egen stolthet som sjunker med det och därför så gör hon allt för att det ska gå bra för oss. Det är så otroligt betryggande att veta.
Kommentarer
Trackback
