nerina

Om två veckor är det höstlov.

Två veckor.

Hade jag för ett år sedan sagt till mig själv att det var höstlov om två veckor, höstlovet i IB2, höstlovet på vilket jag skulle producera massor av viktiga uppsatser som ska bestämma mitt slutbetyg, då hade jag svimmat av nervositet.

Varför är jag nu så lugn?

Därför att jag inte vågar inse vidden av mitt arbete. Därför att jag är mitt uppe i det nu. Därför att även om jag kunde ligga mycket bättre till tidsmässigt så inser jag att jag faktiskt kommer att fixa det. Att det kan faktiskt gå bra. Därför att jag känner att allt som jag har lärt mig börjar falla på plats och jag känner att jag börjar få grepp om min kunskap. Därför att jag har roligt medan jag arbetar. Därför att allting snart är slut.

Därför är jag inte nervös.

Så då sitter jag här, och skriver på en ekonomi-internal och dricker te som ser ut som mjölk. Ja, det är sant! ALLA skulle verkligen missta det för mjölk om man inte kände lukten. Visst, det är mycket på grund av att jag har lite mjölk i, men också att det jag dricker är grönt citronte, vilket var i princip genomskinligt innan jag hällde i mjölken. I citronte måste man ha mjölk, annars är det inte alls lika gott.

Sidospår, jag vet. Snedsteg, omsteg, felsteg. Precis som livet självt. Senvägar och villovägar. Backigt och krökigt. Slingrigt. Halt.