Kändisar
Någon som råkade titta på Världens Härligaste Män igårkväll på femman? Ja, det är ju inte riktigt ett program i min smak men igår satt jag faktiskt bänkad framför TV:n, vår egen SECO-Medhane var ju med!
Medhane arbetar för SECO (Sveriges Elevråds Centralorganisation) och senast IGÅR hade vi möte med honom angående vår antivåldskampanj. Vi blev inte så lite chockade när vi för några dagar sedan såg reklamen till programmet och att han skulle vara med! Det var verkligen jättekul, det är sällan någon man känner är med på TV på bästas sändningstid. Fyra timmar innan programmet stod jag och pratade hur man handskas med funktionärer och sedan var han bara där i min TV-ruta och blir intervjuad av Ann Söderlund. Lite småcoolt är det väl ändå...
Dock håller jag mig på en lite lugnare nivå än de andra tjejerna i mitt elevråd som tävlade om vem som skulle få gå och hämta honom från tåget. Riktigt så häftigt tycker jag inte att det är med folk som blir kändisar, jag menar, de är ju fortfarande bara människor. Jag kan inte riktigt förstå den där idoldyrkan som man ofta ser hos unga tjejer. Nej, det är inte min grej att dyrka en annan människa. På något sätt känns det som om man förlorar hela sitt eget människovärde då. När jag ser en människa som gör någonting bra tänker jag "Oj, vad den människan var duktig. Precis som mig, jag kan också göra många bra saker". Det är inte självsäkerhet och inte ens självhävdelse. Jag vet inte riktigt varför jag lägger till det där sista för mig själv, kanske för att jag alltid trott på mig själv och alltid haft bra självkänsla. Jag tror att alla människor är mycket bra på något och jag är stolt över mina egenskaper, därför kan jag inte hängiva mig alldeles åt en annan människa. Jag kan jag med, men kanske inte i samma genre som den här människan. Det är ungefär så som jag ser det.
Nej, nu ska jag äta upp min soppa som jag började tugga på innan jag kom på att blogga var mycket roligare. Sedan ska jag fortsätta skriva en ekonomi-internal. Det är spännande och se om jag får till det eller inte.
Medhane arbetar för SECO (Sveriges Elevråds Centralorganisation) och senast IGÅR hade vi möte med honom angående vår antivåldskampanj. Vi blev inte så lite chockade när vi för några dagar sedan såg reklamen till programmet och att han skulle vara med! Det var verkligen jättekul, det är sällan någon man känner är med på TV på bästas sändningstid. Fyra timmar innan programmet stod jag och pratade hur man handskas med funktionärer och sedan var han bara där i min TV-ruta och blir intervjuad av Ann Söderlund. Lite småcoolt är det väl ändå...
Dock håller jag mig på en lite lugnare nivå än de andra tjejerna i mitt elevråd som tävlade om vem som skulle få gå och hämta honom från tåget. Riktigt så häftigt tycker jag inte att det är med folk som blir kändisar, jag menar, de är ju fortfarande bara människor. Jag kan inte riktigt förstå den där idoldyrkan som man ofta ser hos unga tjejer. Nej, det är inte min grej att dyrka en annan människa. På något sätt känns det som om man förlorar hela sitt eget människovärde då. När jag ser en människa som gör någonting bra tänker jag "Oj, vad den människan var duktig. Precis som mig, jag kan också göra många bra saker". Det är inte självsäkerhet och inte ens självhävdelse. Jag vet inte riktigt varför jag lägger till det där sista för mig själv, kanske för att jag alltid trott på mig själv och alltid haft bra självkänsla. Jag tror att alla människor är mycket bra på något och jag är stolt över mina egenskaper, därför kan jag inte hängiva mig alldeles åt en annan människa. Jag kan jag med, men kanske inte i samma genre som den här människan. Det är ungefär så som jag ser det.
Nej, nu ska jag äta upp min soppa som jag började tugga på innan jag kom på att blogga var mycket roligare. Sedan ska jag fortsätta skriva en ekonomi-internal. Det är spännande och se om jag får till det eller inte.
Kommentarer
Trackback
