Framtidsplaner
Har inte varit riktigt på topp idag. Batterierna är verkligen under minusstrecket nu, måste verkligen hem och ladda om. Mängden arbete kryper på en igen, den som nyss inte kändes så ofantigt stor... så det blir.
På en kvällspromenad reflekterade jag o Linnéa över vad vi ska göra i vårt framtida liv som IB-alumni. Vad är rimligast att göra då man har fått sin frihet tillbaka? Vad kommer man att vilja göra? Det går ju inte en dag utan att man tänker "när jag har slutat IB ska jag..." och fortsättningen är någonting i stil med "...läsa den här boken", "...gå ut och dansa hela kvällarna" eller "...resa runt i hela världen". Men ändå, det är vad man känner nu. Vad kommer man egentligen att vilja göra? Hur kommer det att kännas?
Jag har lite kontakt men en tjej som gick ut förra året och det är lite kul att höra hur det är med dem och hur de idag ser på IB, vad de saknar, vad de tycker är skönt att slippa, hur fortsättningen blev helt enkelt. När jag hör om många av dem som gick ut förra året, som jag då inte tyckte verkade speciellt smarta, som nu läser på KTH, Chalmers och Handelshögskolan och liknande, då ger det mig hopp. Då ser jag meningen med att orka vidare. Jag tycker att det är underbart att vara i samma "liga" som dem. De som "lyckas".
Men naturligtvis har jag lite valångest för vad jag vill göra under nästa år, det år som jag ska vila upp mig från skolarbete. Det år som jag ska upptäcka världen. Men vad vill jag göra? Hur vill jag göra det? Var vill jag vara? Snart måste jag bestämma mig, annars kommer det inte bli någonting av saken. Allt måste planeras, annars kommer det bli så att jag hamnar hemma i Leksand ett år utan vettig sysselsättning. Än är det inte jättepanik, men snart är det dags att göra upp en plan.
En plan för Framtiden.
På en kvällspromenad reflekterade jag o Linnéa över vad vi ska göra i vårt framtida liv som IB-alumni. Vad är rimligast att göra då man har fått sin frihet tillbaka? Vad kommer man att vilja göra? Det går ju inte en dag utan att man tänker "när jag har slutat IB ska jag..." och fortsättningen är någonting i stil med "...läsa den här boken", "...gå ut och dansa hela kvällarna" eller "...resa runt i hela världen". Men ändå, det är vad man känner nu. Vad kommer man egentligen att vilja göra? Hur kommer det att kännas?
Jag har lite kontakt men en tjej som gick ut förra året och det är lite kul att höra hur det är med dem och hur de idag ser på IB, vad de saknar, vad de tycker är skönt att slippa, hur fortsättningen blev helt enkelt. När jag hör om många av dem som gick ut förra året, som jag då inte tyckte verkade speciellt smarta, som nu läser på KTH, Chalmers och Handelshögskolan och liknande, då ger det mig hopp. Då ser jag meningen med att orka vidare. Jag tycker att det är underbart att vara i samma "liga" som dem. De som "lyckas".
Men naturligtvis har jag lite valångest för vad jag vill göra under nästa år, det år som jag ska vila upp mig från skolarbete. Det år som jag ska upptäcka världen. Men vad vill jag göra? Hur vill jag göra det? Var vill jag vara? Snart måste jag bestämma mig, annars kommer det inte bli någonting av saken. Allt måste planeras, annars kommer det bli så att jag hamnar hemma i Leksand ett år utan vettig sysselsättning. Än är det inte jättepanik, men snart är det dags att göra upp en plan.
En plan för Framtiden.
Kommentarer
Trackback
