Framtidsångest

Vardag igen. Skola o plugg. Fyra dagar till, sedan ett lov där massor av saker ska hinnnas med, veckan efter lovet har miljoner deadlines.

Har funderat mycket på vad jag vill göra till hösten under den här helgen. Vad som är bäst. Oroskänslorna över om jag verkligen vill ta ett år ledigt kommer krypande. Jag vet ju hur jag blev i somras och även sommaren innan det - jag blir tokig om jag inte har någonting vettigt att göra.

Så då frågar jag ju mg själv vad jag skulle tycka vara vettigt. Jag har ju trott att om jag läser t ex tyska några månader och arbetar resten av året med något kul så kommer jag att anse det vara vettigt. Men kommer jag verkligen det? Fick lite tvivel nu i helgen. Tänk om jag kryper ur skinnet på mig själv igen? Tänk om jag inte står ut? Då har jag kastat bort ett helt år och blivit vansinnig på köpet. Att jobba... vad ska jag göra på kvällarna när jobbet är slut för dagen? Det beror ju på var jag bor. Bor jag kvar i Eskilstuna kommer jag alldeles säkert vara mycket ensam eftersom alla mina vänner kommer flytta härifrån men att flytta någon annan stans inom Sverige verkar ju fånigt eftersom jag inte har någon speciell plats jag vill till. Jag kommer säkerligen att vara ensam där också. Att flytta utomlands lockas, men samtidigt inte. Vad är det för vits med att flytta utomlands och försöka lära känna nya människor på en helt ny plats om jag bara ska bo där ett litet kort tag? Åter, tänk om jag känner mig ensam? Eller att flytta hem går ju inte heller; har man en gång väl flyttat så är det så det är.

Vad är då bäst? Visst, det är miljoner saker som jag känner att jag missar med att plugga mig igenom mina ungdomsår, men kommer jag verkligen må bra av att "få göra vad jag vill"? Är jag verkligen en sådan personlighet som klarar av sådant?

Usch, lite beslutsångest. Och om jag vill söka till universitet så är jag redan nu näst intill för sen med ansökan och det är jättemycket som ska fixas med det som jag inte har tid att göra just nu.

Ja, vi får se. Jag får ta tag i framtiden under nästa vecka. Framtiden väntar väl på mig tills att jag har tid med den, eller?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0