nerina

Har inte skrivit här på ett par dagar nu, men jag antar att det helt enkelt är för att jag inte haft så mycket att skriva om. Livet tuffar på, men kanske har det lugnat ner sig lite dessutom. Jag tror faktiskt att det har att göra med att jag inte har någon svenska längre. Det är ändå tre lektioner i veckan dvs ca 5 timmar som jag nu kan göra vad jag vill på. Dessutom låg svensktimmarna så dåligt på schemat att det gjorde att det blev mer stressigt. Det är klart att man saknar svenskan, men det är skönt att hinna med alla andra ämnen som man faktiskt ska skriva exams i.

Kanske är det därför som jag har mått riktigt bra de senaste två veckorna. Eller så är det för att allting börjar ta slut. Alla uppsatser som man stressade över i början och mitten av terminen, ja de är antingen färdigskrivna eller åtminstonde påbörjade nu. Jag ser att jag kommer att klara av arbetsbelastningen och kanske är det den insikten som gör att jag mår bättre.

Jag o underbara Linnéa lekte normala tonåringar idag efter skolan och gick och köpte varsin kopp Kaffe Latte på ett cafe efter skolan och satt där i 40 minuter och pratade bort tiden med onödigheter. Precis sådär som tonåringar ska göra. Det var verkligen underbart. Sådana stunder behövs också, de ger så mycket mer livskvalité. En enkel kopp kaffe. Så lätt är det att sätta lite extra piff på vardagen. Eftersom vi slutar så tidigt på onsdagar så kom jag ju hem klockan tre i alla fall, vilket innebär att jag fortfarande har massor av tid framför mig att hinna plugga på (innan Greys Anatomy, förståss!). Ja, det är faktiskt sant, jag tittar på tv på onsdagar. Tro det eller ej. Det är det enda program som jag verkligen följer, men det gör jag för att hur fjantigt det än låter så är det veckans höjdpunkt. Varför älskar jag programmet? Vet inte riktigt. Kanske för att det är en sådan låtsasvärld att det är så skönt att drömma sig bort, tänk om verkligheten kunde vara sådär! Eller så är det för att deras situation på sjukhuset är så grymt lik vår situation på IB. (Se där, nu är vi tillbaka till skolan igen...). Ja, inte vet jag, men glad blir jag av det och jag går faktiskt och längtar till nästa avsnitt. Så, sammanfattningsvis, hur givande liv jag än har så spelar det ingen roll. TV ÄR roligt att titta på. Visst, läsa böcker och gå promenader är också trevligt, men jag tycker inte att det ena utesluter det andra, så länge allting görs i lagom mängd. Jag vill inte ha det där kravet från omvärlden att "tänk om du istället för att titta på TV den där timmen läste en bok, tänk vad mycket nytta du hade gjort då". Än sen då! Vill jag skrika. Jag läser ju böcker så många andra timmar om dygnet, varför kan inte jag få göra någonting totalt onyttigt men som ändå på något lustigt vis skänker mig glädje? Varför ska världen tvinga på mig dåligt samvete för att jag tittar på ETT tv-program i veckan!

Ja, jag vet. I denna diskussion borde jag verkligen definiera "världen". Jag verkligen ser Paulines "who?" i kanten. Men saken är det att jag kan faktiskt inte riktigt definiera det. "Världen" i det här fallet är vissa kompisar, media osv. Ingen speciell, men alla tillsammans. Och så klart mig själv, men det vill jag ju absolut inte säga. Ingen dömer väl mig egentligen, ingen utom jag själv. Pga de åsikter som jag får av "världen" dömer jag mig själv till att vara lat om jag tittar på TV en timma i veckan. Ingen annan säger det, bara jag. Visst är det idiotiskt?

Nej, nu har jag fört en argumenterade diskussion med mig själv som motståndare och jag tror faktiskt att jag har övertygat mig själv om att alla miljoner timmar jag lägger ned på "nyttiga" saker rättfärdigar mitt TV-tittande. Jag får faktiskt det. Jag behöver inte vara orolig för att jag är en dålig människa. Om jag nu anser att jag mår så mycket bättre av det, då får jag faktiskt göra det om jag vill. Hädanefter skall jag aldrig döma mig själv för att vara en dålig människa om jag vill se Greys Anatomy på onsdagar. Det är min rättighet att disponera en ledig timme i veckan till någonting onödigt.