nerina

Sitter här i min ensamhet och försöker få åtminstonde någonting vettigt gjort. Det går lite långsamt, kanske för att jag är så trött då jag inte sovit så bra de senaste nätterna. Jag hade någonting mitt emellan mardrömmar och feberattacker om ekonomin igår natt, vilket jag tycker är märkligt. Ekonomin är ju det ämne som går absolut bäst just nu! Varför ska jag ha mardrömmar om det? Men när hjärnan spärrar fast sig på någonting sådär så är det omöjligt att släppa.

Annars känner jag mig hysat utvilad och redo för att ta upp kampen mot tiden igen. Detta kan sammanfattas i en liten fin syllogism av deductive logic:


Tid är liv.
Tiden räcker inte till.

Jag har brist på liv.