Lugnet efter stormen
Idag känns allting mycket bättre. Jag börjar inte förrän ett, så jag har gott om tid att bara vara för mig själv här hemma och göra allt i min egen takt. Trevligt. Naturligtvis är det inte så att jag sätter mig i ett soffhörn och äter choklad, nej nog har jag massor att göra. Men jag känner att jag ändå har tid att inte känna någon press på att det måste vara klart till i morgon. Jag tillåter mig själv ta korta pauser ibland.
Igår kväll bestämde jag mig för att ta ledigt på fredag, bara för att jag inte klarar mer nu. Jag måste få byta miljö. Jag skickade ut mail till de två lärare som jag egentligen skulle ha haft den dagen och de svarade att om kroppen sa ifrån skulle jag självklart ta ledigt. I vanliga fall brukar jag ju aldrig ALDRIG strunta i skolan, hur dåligt jag än mår, men jag visste redan nu att ingen av lektionerna på fredag är särskilt viktiga, vi kommer inte gå igenom någonting nytt på någon av dem. Därför känner jag att jag hellre arbetar med det vi ska göra hemifrån. Jag är inte den som tar ledigt ofta, men nu när det verkligen behövs så gör jag det. Det känns ändå alldeles för långt till imorgon kväll, jag vill åka hem nu! Men två dagar står jag ut, det är i alla fall mycket bättre än tre.
Förhoppningsvis kan jag komma tillbaka en smula utvilad och återhämtad till nästa vecka. För att ta tag i livet igen. Det blir nog bra.
Men som sagt, jag har det ganska trevligt just nu också här där jag sitter i lugn och ro. Jag skriver lite, tänker lite, och dricker lite vatten. Sedan skriver jag lite mer. Ingen press. Ingen stress. Orden får komma ut ur mig om de vill och när de känner för det. Jag tvingar inte fram dem.