Skolavslutning för en sentimentalist
fre 6 jun 2008 23:50
Jag vet att ordet sentimentalist inte finns, det behöver ingen påpeka för mig. Men jag vet också att jag just uppfunnit det och därför existerar det... En sentimentalist är en oerhört sentimental person som anser att resten av världen också borde vara lika sentimentala.
Men det går faktiskt att välja om man vill vara sentimental eller inte. Jag valde att inte tillåta mig själv att bli för sentimental igår, jag har så mycket annat att tänka på att det bara hade varit ivägen.
Nog var det en äkta IB-avslutning alltid. Egentligen skulle vi tvåor till aulan kl 11 men redan halv nio sprang jag omkring i en biologisal i skolan i mina finskor och försökte utföra vissa experiment. Vi har ett projekt med naturkunskapen som ska redovisas i höst som vi arbetade på, vissa i finklänningar och finskjortor. Efter detta hade jag möte med min engelsklärare som är handledare till en stor uppsats som jag ska skriva över sommaren. Efter detta var det bara att springa vidare till aulan och sedan klassrummet för skolavslutning och sedan flänga ut till mamma som väntade i bilen utanför för att åka till en datatekniker som ska hjälpa till på familjens orienteringstävling i sommar. Det är vad jag kallar avslutning i IB-stil!
Nu är jag hemma i Leksand, där jag nu ska tillbringa mitt sista sommarlov. Känns ganska skönt ändå. Jag trivs inte så bra med sommarlov så det är skönt sedan på de engelska universiteten då man får tre mindre lov istället för två "stora".
Nästa år vid den här tiden har min klass upphört att existera. Innehållet är den samma med det sammanbindande namnet finns inte längre. Vi kommer att spridas vind för våg över hela världen. Om ett år vid den här tiden har jag slutat vara en IB-elev. (Eller kan man verkligen sluta med att vara en IB-elev? Jag är osäker. Jag skulle vilja se det som att den ofantliga mängd kunskap vi har fått kommer att stanna för evigt och därför kommer vi alltid att vara IB-elever. Ja, jag har nog bestämt mig. Jag kommer alltid att vara IB-elev).
Men det kommer bli bra. Jag kommer vara sentimental. Jag kommer gråta. Jag kommer vara rädd för att glömma. Men det kommer bli bra. Allting i livet har sin tid och min tid på IB är tre-(2) årigt, så är det bara. Och jag kommer vara redo. Nästa år. Jag kommer vara färdig med IB, fått allt det jag ville ha och gett allt jag kunnat. Jag kommer vara färdig med den här tiden och påväg in i nästa. Jag kommer sakna allt - jag kommer kanske aldrig må lika bra någon annan stans, men jag kommer ändå vara färdig med IB för min egen del.
Nästa år vid den här tiden just den 6 juni kommer jag att vara på studentfesten. Jag kommer att ha kul, ha vattenfast mascara, och ha kramat den största antalet människor som jag någonsin gjort på samma dag. Men det kommer bli bra. Det kommer att vara precis rätt tid till det.
Allt har sin tid.
Allt har sitt avslut.
Jag vet att ordet sentimentalist inte finns, det behöver ingen påpeka för mig. Men jag vet också att jag just uppfunnit det och därför existerar det... En sentimentalist är en oerhört sentimental person som anser att resten av världen också borde vara lika sentimentala.
Men det går faktiskt att välja om man vill vara sentimental eller inte. Jag valde att inte tillåta mig själv att bli för sentimental igår, jag har så mycket annat att tänka på att det bara hade varit ivägen.
Nog var det en äkta IB-avslutning alltid. Egentligen skulle vi tvåor till aulan kl 11 men redan halv nio sprang jag omkring i en biologisal i skolan i mina finskor och försökte utföra vissa experiment. Vi har ett projekt med naturkunskapen som ska redovisas i höst som vi arbetade på, vissa i finklänningar och finskjortor. Efter detta hade jag möte med min engelsklärare som är handledare till en stor uppsats som jag ska skriva över sommaren. Efter detta var det bara att springa vidare till aulan och sedan klassrummet för skolavslutning och sedan flänga ut till mamma som väntade i bilen utanför för att åka till en datatekniker som ska hjälpa till på familjens orienteringstävling i sommar. Det är vad jag kallar avslutning i IB-stil!
Nu är jag hemma i Leksand, där jag nu ska tillbringa mitt sista sommarlov. Känns ganska skönt ändå. Jag trivs inte så bra med sommarlov så det är skönt sedan på de engelska universiteten då man får tre mindre lov istället för två "stora".
Nästa år vid den här tiden har min klass upphört att existera. Innehållet är den samma med det sammanbindande namnet finns inte längre. Vi kommer att spridas vind för våg över hela världen. Om ett år vid den här tiden har jag slutat vara en IB-elev. (Eller kan man verkligen sluta med att vara en IB-elev? Jag är osäker. Jag skulle vilja se det som att den ofantliga mängd kunskap vi har fått kommer att stanna för evigt och därför kommer vi alltid att vara IB-elever. Ja, jag har nog bestämt mig. Jag kommer alltid att vara IB-elev).
Men det kommer bli bra. Jag kommer vara sentimental. Jag kommer gråta. Jag kommer vara rädd för att glömma. Men det kommer bli bra. Allting i livet har sin tid och min tid på IB är tre-(2) årigt, så är det bara. Och jag kommer vara redo. Nästa år. Jag kommer vara färdig med IB, fått allt det jag ville ha och gett allt jag kunnat. Jag kommer vara färdig med den här tiden och påväg in i nästa. Jag kommer sakna allt - jag kommer kanske aldrig må lika bra någon annan stans, men jag kommer ändå vara färdig med IB för min egen del.
Nästa år vid den här tiden just den 6 juni kommer jag att vara på studentfesten. Jag kommer att ha kul, ha vattenfast mascara, och ha kramat den största antalet människor som jag någonsin gjort på samma dag. Men det kommer bli bra. Det kommer att vara precis rätt tid till det.
Allt har sin tid.
Allt har sitt avslut.
Kommentarer
Trackback
