Jag är faktiskt stolt!
Nu är sista dagen med att sitta hemma i källaren och arbeta - i morgon bär det iväg upp till Idre Fjäll och där fortsätter arbetet, om än med andra arbetsuppgifter. Det ska bli riktigt kul! Jag har sett fram emot det så väldigt länge.
Idag är därför Stora Packardagen då det gäller att få med allting, både mina personliga ägodelar och allt som hör till tävlingarna. Vi lastar på en massa kartonger på en släpvagn och drar upp. Kartonger fyllda med nummerlappar, EMIT-brickor, kontrollställningar, vattendunkar, yxor, hammare och en massa annat. I bilen ställer vi alla datorer vi behöver (vilket är fyra stycken + att några av våra funktionärer tar med sig egna), skrivare, kopiator och mängder av sladdar. Mycket behövs när man annordnar en stor orienteringstävling!
Jag är faktiskt väldigt stolt över mina föräldrar angående den här tävlingen. Detta är ju min familjs livsverk och det bästa vi vet att hålla på med. Och de är duktiga, mina föräldrar, som klarar av att organisera upp detta stora verk. I år är det ca 500 tävlande som deltar i våra vanliga tävlingar + att vi fixar kartor och banor åt Rikslägret i orientering som bara dem är 600 människor. Vi har även arrangerat en VM-cup och polis-SM för några år sedan. Och allt är mina föräldrars verk. Jag är faktiskt riktigt stolt.
Så, igen måste jag upprepa, tankarna går åt till Idre just nu. Det övriga livet tar vi efteråt.
Också en bild ifrån förra året. Detta är starten på morgonen innan löparna kommer hit och vi har precis ställt allt i ordning. Visst ser det lite mysigt ut att få springa iväg på dessa lingontuvor i den strålande solen? När jag ser sådant här blir jag sugen att börja med orientering själv...
Den här låga träställningen med orangea saker på är där löparna står i startögonblicket och väntar på att få springa iväg. Då en klocka börjar tjuta lyfter orienterarna blickan och springer fram till korgen med sin karta och ger sig iväg. Klockan tjuter varje helminut och orienterarna får innan veta vilken startminut de har, t ex 10.37 eller 12.03. Tre minuter innan deras start har vi upprop så att vi ser att alla som ska springa just den minuten är där. När de tagit kartan ur korgen springer de fram till stolpen med orienteringsskärmen på som man skymtar i bakgrunden på bilden. Där är fram till den som de har på sig att läsa in sig på kartan, där är själva startpunkten.
Visst är det mycket att tänka på i startögonblicket för en orienterare? Men det är det som är kul. Vi startpersonal finns ju alltid till hands om någon skulle vara osäker på spelreglerna.
Idag är därför Stora Packardagen då det gäller att få med allting, både mina personliga ägodelar och allt som hör till tävlingarna. Vi lastar på en massa kartonger på en släpvagn och drar upp. Kartonger fyllda med nummerlappar, EMIT-brickor, kontrollställningar, vattendunkar, yxor, hammare och en massa annat. I bilen ställer vi alla datorer vi behöver (vilket är fyra stycken + att några av våra funktionärer tar med sig egna), skrivare, kopiator och mängder av sladdar. Mycket behövs när man annordnar en stor orienteringstävling!
Jag är faktiskt väldigt stolt över mina föräldrar angående den här tävlingen. Detta är ju min familjs livsverk och det bästa vi vet att hålla på med. Och de är duktiga, mina föräldrar, som klarar av att organisera upp detta stora verk. I år är det ca 500 tävlande som deltar i våra vanliga tävlingar + att vi fixar kartor och banor åt Rikslägret i orientering som bara dem är 600 människor. Vi har även arrangerat en VM-cup och polis-SM för några år sedan. Och allt är mina föräldrars verk. Jag är faktiskt riktigt stolt.
Så, igen måste jag upprepa, tankarna går åt till Idre just nu. Det övriga livet tar vi efteråt.
Också en bild ifrån förra året. Detta är starten på morgonen innan löparna kommer hit och vi har precis ställt allt i ordning. Visst ser det lite mysigt ut att få springa iväg på dessa lingontuvor i den strålande solen? När jag ser sådant här blir jag sugen att börja med orientering själv...
Den här låga träställningen med orangea saker på är där löparna står i startögonblicket och väntar på att få springa iväg. Då en klocka börjar tjuta lyfter orienterarna blickan och springer fram till korgen med sin karta och ger sig iväg. Klockan tjuter varje helminut och orienterarna får innan veta vilken startminut de har, t ex 10.37 eller 12.03. Tre minuter innan deras start har vi upprop så att vi ser att alla som ska springa just den minuten är där. När de tagit kartan ur korgen springer de fram till stolpen med orienteringsskärmen på som man skymtar i bakgrunden på bilden. Där är fram till den som de har på sig att läsa in sig på kartan, där är själva startpunkten.
Visst är det mycket att tänka på i startögonblicket för en orienterare? Men det är det som är kul. Vi startpersonal finns ju alltid till hands om någon skulle vara osäker på spelreglerna.
Kommentarer
Trackback
