Hjälp jag TRÄNAR!
Nu får väl alla en chock, men jag måste faktiskt erkänna, jag har börjat träna! Jag vet, det är en chock för mig också. Fråga mig inte varför jag har börjat, det bara blev så. Jag har inga mål med min träning (än så länge) och vet inte varför jag helt plötsligt fick denna kollriga idé i mitt huvud.
Dessa tankar och underliga idéer har smygit sig på mig under de senaste dagarna och då min kompis igår eftermiddag när vi var på Noret (stan, centrum) och åt glass frågade mig om jag ville börja träna med henne kunde jag inte säga nej. Det kändes bara kul att ut och springa det vackra elljusspåret med henne! (Kanske just den dagen, då solen sken. Hur blir det när det börjar regna?). Vi bestämde tid förljande dag men jag kunde verkligen inte vänta, klockan halv elva hade jag så otroligt svårt att sitta still att jag slängde på mig gympakläder och joggade runt Kärringberget. Detta tog en halvtimme och efteråt kändes det mycket bättre. Sedan, idag, inföll tidpunkten för vårt möte och vi joggade 5 km eftersom vi båda inte tränat på mycket länge. Detta kändes otroligt bra och jag känner mig laddad! Imorgon ska jag ringa gymmet och höra om man kan boka en instruktör. Vi har beslutat att både springa ute och gymma, allt beroende på vädret.
Som sagt, just nu känns allting toppen. Men igår och idag sken solen. Vi får väl se hur det blir när det svenska sommarregnet sätter in...
mån 9 jun 2008 23:30
Nu får väl alla en chock, men jag måste faktiskt erkänna, jag har börjat träna! Jag vet, det är en chock för mig också. Fråga mig inte varför jag har börjat, det bara blev så. Jag har inga mål med min träning (än så länge) och vet inte varför jag helt plötsligt fick denna kollriga idé i mitt huvud.
Dessa tankar och underliga idéer har smygit sig på mig under de senaste dagarna och då min kompis igår eftermiddag när vi var på Noret (stan, centrum) och åt glass frågade mig om jag ville börja träna med henne kunde jag inte säga nej. Det kändes bara kul att ut och springa det vackra elljusspåret med henne! (Kanske just den dagen, då solen sken. Hur blir det när det börjar regna?). Vi bestämde tid förljande dag men jag kunde verkligen inte vänta, klockan halv elva hade jag så otroligt svårt att sitta still att jag slängde på mig gympakläder och joggade runt Kärringberget. Detta tog en halvtimme och efteråt kändes det mycket bättre. Sedan, idag, inföll tidpunkten för vårt möte och vi joggade 5 km eftersom vi båda inte tränat på mycket länge. Detta kändes otroligt bra och jag känner mig laddad! Imorgon ska jag ringa gymmet och höra om man kan boka en instruktör. Vi har beslutat att både springa ute och gymma, allt beroende på vädret.
Som sagt, just nu känns allting toppen. Men igår och idag sken solen. Vi får väl se hur det blir när det svenska sommarregnet sätter in...
