nerina

Jag vet inte vad det tar åt mig på somrarna. Jag vet inte vad som är fel. Jag förstår inte.

Jag lovade ju mig själv att jag skulle må bra tills att jag åkte till London, och detta lyckades jag ju med. Jag mådde bra under hela resan. Men direkt efter att jag kommit hem igen så går jag in i en mystisk dvala som det bara inte går att vakna upp ur. Jag vet inte vad det för fel, men något måste det vara. Det var likadant förra sommaren. Det är någonting som inte är som det ska med mig då jag är hemma.

Att jag har huvudvärk och är trött är väl en sak, sådana perioder kan väl alla ha. Men att jag blir så otroligt nedstämd, på gränsen till deprimerad, är så märkligt.

Jag trivs med mitt liv, skulle inte vilja byta med någon annan levande varelse, men ändå går jag runt och försöker hitta saker att förströ mig med för att få bort den där jobbiga känslan av att lägga mig under täcket och gråta. Vad ska jag gråta för? Ingen aning. Allt och Inget.

Dessutom tror jag inte att min trötthet är särskilt naturlig. Det är någonting fel, man kan inte vara så här trött som jag är. Jag sover över tio timmar varje natt men kan ändå inte hålla mig vaken en hel dag. Två gånger om dagen måste jag sova - hur jag än försöker går det inte att hålla mig ifrån det - och då sover jag minst 45 varje gång. Efter det är jag pigg i en halvtimme, sedan är jag lika trött igen. Går runt och gäspar, försöker koncentrera mig på någonting men misslyckas. Ständigt får jag stå emot känslan av att krypa ner i sängen.

Lägger man till att jag går runt och är jätteyr och dessutom ständigt har lock för öronen så måste det väl vara någonting som är galet i mig, eller hur? Det kan ju inte vara vanlig tonårs-deppande, det måste vara något annat.

Men vad kan det vara? Näringsbrist? (Jag äter nyttigt, och allt). Mögelallergi? (Vi kanske har mögel i huset). Matallergi? (Ja, jag blir ju som tröttast då jag har ätit). Elöverkänslighet? (Man vet ju aldrig).

Det märkliga är ju att det är bara då jag är hemma i Leksand, inte när jag är någon annanstans. (Förutom om jag är i huset i Leksand och sedan går till centrum. Då kan jag må lika dåligt där). Jag har ju länge själv trott att det är psykologiskt, men när man räknar upp sympomen så låter det konstigt. Jag mår ju bra psykiskt, till och med jättebra.

Det måste väl vara fel på min kropp och inte mitt huvud, eller?