Jaaa, du jobb' ju mä såndär daata!
Efter detta spel har jag verkligen funderat över vårt svenska språk. Jag har länge varit väldigt förtjust i Sveriges olika dialekter men inte förrän nu insett hur nära deras sista datum är. Inte skånskan eller norrlänskan, förståss. Dessa dialekter undehålls flitigt av ungdomen. Däremot så blir jag lite rädd för att dalmålet och värmlandsdialekten. Ungdomar av idag använder inte alls sig av dialekten i vanlig tal. I alla fal inte av de utmärkande orden eller betoningen av vissa stavelser. Där har rikssvenskan tagit över. Vad som tack o lov finns kvar är melodin, värmlänningar och dalfolk sjunger på orden och det är någonting som man fortfarande hör lite överallt. Men snart är även det borta - ersatt av rikssvenskan som "alla" pratar. Vart tar vår kultur och vår särprägel vägen när vi alla är likadana?
Jag vill behålla dialekterna. Jag vill ha kvar mitt dalmål. Det är en bit av mitt ursprung - det är en bit av mitt folk. Försvinner vår särprägling så kommer dalfolkets speciella kultur att sakta förblekna. Eftersom Dalarna har kvar den sista droppen kultur enligt mig, eftersom jag sanneligen inte hittar någon kultur i Västmanland eller Sörmland, så är det otroligt viktig att dalakulturen består. Annars har Sverige snart ingen grund alls att stå på.
Vi måste behålla vår kultur. Vi måste bevara vårt dalmål.
klart det finns kultur här, men den skiljer sig från dalarnas eller norra norrbottens kultur...:P det finns sociala koder, dialekt, landskap, värderingar, mellan v-ås och e-tuna är det stor skillnad, värmland och södermanland skiljer sig åt.
Ärligt talat Hanna, jag är på kulturjakt varenda gång jag är ute på stan i Eskilstuna. Det enda jag hittar är gamla fabriker som ingen verkar veta vad de producerat och så hittar jag Rademachersmedjorna och dem är jag glad för. De är fortfarande i bruk. Men det är det enda.
Ja, du säger att kulturen i Sörmland och Västmanland sitter i det sociala, det kanske stämmer lite men det är inget som riktigt syns. Inget att ta på. Inget att visa upp för turister. Dessutom finns det väldigt mycket mer sociala koder i Dalarna.
I Dalarna bor väldigt många i gamla rödmålade hus med kurbits ovanför farstutrappan, på lågstadiet går vi ofta till hembygdsgårdarna och leker, på midsommar samlas över 30 000 dalfolk och turister i Gropen i Leksand för att resa en majstång (ingen midsommarstång, det är för söddra Sverige!), på konfirmationen åker man i gamla kyrkbåtar och bär Leksandsdräkt - något som man även kan bruka på andra festligheter. Vad jag menar med detta är att i Dalarna är inte kultur historia - det är en stor bit av vår vardag. Vårt liv.
Det är denna levande kultur som jag saknar i Sörmland. Jag ser fabrikerna men de står tomma. Ingen vet vad de har använts till. Ingen kommer att använda dem igen. Arbetarkulturen som då tydligen fanns i Eskilstuna har försvunnit. (Fast kanske lever den kvar i ett starkt socialistiskt styre). Eskilstuna har inga speciella traditioner att göra på speciella helgdagar. Få verkar ha en aning livet i Eskilstuna för 100 år sedan. Det är i alla fall ingen som pratar om det.
Ja, klart det finns viss kultur i Sörmland, men det är svår att se. Enligt mig så är det ingen levande kultur - snarare på väg att bli utdöd.
