nerina

Jag läste en debattartikel från en socialdemokratisk rikdagsledamot ( http://www.politikerbloggen.se/2008/07/05/9373/ ) där han kritiskt granskade Sarkozys föregågna politik med anledning av att han är den nya ordföranden i EU i fyra år frammåt. Bilden han gav läsaren var enfärgad; Sarkozy har under sin politiska karriär trissat upp matpriserna i andra EU-länder för att gynna Frankrike, hindrat invandrare från det skydd som de behöver, bidragit till en mer militäristisk inställning i Frankrikes utrikespolitik och många andra hemskheter. 

Riksdagsledamotens frågeställning var "kommer den borgeliga svenska regeringen att våga sätta sig upp mot dessa idéer i EU?". Detta var en retorisk fråga, någonting som han inte svarade på själv, fast man anade hans svar mellan raderna. Min fråga ut till rymden är istället; "Är det verkligen bra att sätta sig upp emot EU för mycket?" Det var inte alla som röstade ja i folkomröstningen om att gå med i EU, det vet jag och därför vet jag också deras svar; självklart ska vi sätta oss upp mot EU. Men själv är jag inte säker. Jag tycker att EU är en helt fantastisk konstruktion som har öppnat dörrar som varit stängda och hjälp många människor till en bättre tillvaro. Inte bara att polacker kan komma till Sverige och sno våra jobb, det är inte bara den dörren jag pratar om. Det är bara en dörr. Om det är bra eller inte med fri arbetskraft kan vi diskutera någon annan gång. Nej, EU har faktiskt hjälpt Sverige oerhört mycket också. Jag tycker personligen att det är underbart att vara välkommen i många länder som turist/arbetare/student/flykting. För mig och Mitt Personliga Jag. Inte bara polackerna.

Jag vet att allt inom EU är inte bra. Jag vet att jordbrukspolitiken är en enda stor katastrof. Jag vet att det mesta inom EU är en enda stor röra av byrokrati. Men jag tror på EU. EU är inte gammalt än, ge det några år till. Några decenier. Det kommer bli bättre.

Så, varför tvekar jag på att om vi ska sätta oss upp emot EU? Det är klart att Sverige är en bit av EU, men hur mycket ska vi svälja innan vi tar ton och hur mycket ska vi ta hänsyn till andra länder och deras politik? Vart går gränsen för vad som är lagom? Det är nog en av de största frågorna för Bildt att fundera över. Det är klart att Sverige ska inte gå med på vad som helst, vi måste hjälpa till att föra EU mot de mål som vi tror är de bästa. Men vi måste också titta på helheten. Alla länder i EU har inte samma politik.

Det är klart att Riksdagsledamoten har rätt att ställa frågan. Men jag tycker faktiskt att själva frågan var lite banal och visar på hans icke-kunskap om att folk av idag faktiskt har ganska bra allmänbildning.

Jag tror att Bildt och Reinfeldt har full koll på vad EUs Ordförande gör och jag tror visst att de funderar över vilken väg som är bäst för Sverige att gå. Detta tror jag att även den förra socialdemokratiska regeringen skulle ha funderat över. Frågan är inte ny, den har varit ett ständigt faktum sedan Sverige gick med i EU och kommer alltid att finnas i medvetandet hos alla svenska politiker tills den dag som EU tar över helt och Europa blir ett federalt styrt land (vilket jag inte tror är en omöjlighet om sådär 100 år).

Kära Riksdagsledamot, skaffa dig något vettigare att fundera över tills nästa debattartikel. Istället för att fundera på "om" moderaterna granskar EU, kan du väl åtminstonde klura över "vad du skulle ha gjort istället om du vore i regeringsposition". Detta tror jag skulle hjälpa dig och din politik mer.