Träning av allsjöns slag

Jag har precis kommit hem efter ett hårt träningspass på tenninbanan med min far. Två timmar med max fem minuter paus har vi kört, det går inte att ta det lugnt - det är ju så himlans kul!

Vi körde ett likadant pass igår och vilken träningsvärk jag har idag! Det är några andra muskler som används i tennins än i löpträning, vilket jag har tränat upp mig skapligt i under den senaste månaden, därför är det lite som att börja om från början. Naturligtvis har jag ju fått den grundläggande konditionen från löpningen och den behövs ju i alla sporter. Däremot har jag inte tränat stopp-och-start-musklerna något under mina långfärder till fots. De sitter i jumskarna och i rumpan - nu vet ni det! Dessa muskler var totalt otränade och har ömmat hela dagen. (För att inte tala om rygg o nacke, men det är ganska självklart att man inte får med sig dessa bitar under löpning på samma vis som när man använder hela sin kraft för att dunka iväg en boll!).

Jag förstår verkligen inte vad det har tagit åt mig. Jag känner inte igen mig själv. Alldeles innan sommarlovet började hade jag ett långt samtal med en av mina vänner om hur tråkigt jag ansåg träning vara och hur jag inte alls kunde förstå hur någon fick ut något vettigt av det. Sedan, när sommarlovet satte fart med vackra sommarnätter så fick jag sådant sug ut att jag bara inte kunde låta bli. Fortfarande en månad senare kan man se mig tulta runt i spåren på senkvällarna. Klockan halv elva vill jag ge mig ut, då har alla andra gått in så att man kan vara ensam. Det är också den tiden som jag är piggast och känner mest för att röra på mig. Dessutom är det ju då som sommarhimlen speglar mängder av vackra färger ner över denna färglösa jord och allting får ett trolskt älvljus. Jag älskar sommarnätter! Jag älskar den mystik som de för med sig. Skulle man fråga mig någon annan årstid så skulle jag svara att jag inte tror på troll och ävlor och övernaturliga väsen, men under mina kvällslöpturer tror jag. Jag vill tro, därför tror jag. Allting blir lite roligare då.

Vi får se om det blir någon löptur ikväll. Just nu skriker alla muskler nej, men jag vet inte. Det kanske blir av. Det är ju så vackert väder...


Kommentarer
Postat av: hanna c

nämen nina tränar:) härligt!

tänk på att inte överträna bara...lär från mina otaliga mistag;)

mår du bra och är sommaren trevlig?

Kram!

2008-07-02 @ 12:53:04
Postat av: Anonym

ja, det är ganska komiskt. Jag är väldigt förvånad på mig själv. Men det är för att det är sommar... denna årstid gör någonting konstigt med mig. Plötsligt får jag helt nya insikter i livet.



Jag mår hyfsat bra, emellanåt. Det är (som skrivet i ett inlägg) lite problem med EE ibland, men så ska det väl vara. Är det för enkelt så är det ju ingen mening med att skriva den!



Tänkte faktiskt ringa dig igår, hade lite funderingar på bussar i Västerås. Fast du vet ju hur jag är, kan inte ta hjälp av nån. Jag satt på internet tills jag hade klurat ut det helt själv.



Men man vet aldrig, kanske ringer jag om nån dag iaf, för att tala om livet, universum o allting. Jag saknar dig!

2008-07-03 @ 16:05:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0