nerina

Imorse vaknade jag upp till ännu en dag av förkylning och regn. *suck*. Vet inte hur mycket vettigt jag kommer få gjort idag. Det känns som en sådan där dag som man bara slösar bort på småsaker. Jag borde ta mig till Biblioteket, men vi får se. Orken har gått och lagt sig igen och det är svårt att klara sig utan den.

Min far är bortrest den här veckan så det blir många långa och ensamma timmar i detta hus en tid framöver. Både positivt och negativt. Förhoppningsvis får jag då någonting gjort (min far är expert på fikapauser så när han är hemma är det extremt svårt att plugga) men jag blir samtidigt tokig om jag ska sitta i samma byggnad en hel dag för mig själv. Dödstråkigt. Inte kan jag åka till Eskilstuna heller, min mor skulle bli så ledsen då. Hon vill att jag är hemma med henne, annars skulle hon få vara ensam efter jobbet och det tycker hon är tråkigt. Så jag får lov att vara en duktig dotter och ställa upp, eftersom hon alltid ställer upp för mig när jag behöver det.

Men jag längtar faktiskt jättemycket till Eskilstuna nu, det känns jättemärkligt att inte ha varit där på flera månader. Jag har inte varit hemma på så länge att jag ibland tror att allt det där med Eskilstuna är bara en dröm, för bra för att vara sann. Inte kan jag vara en så lyckligt lottad människa att jag bor i världens finaste lägenhet i Eskilstuna och går på världens bästa skola? Det måste ha varit en dröm. En mycket bra dröm. Jag satte en bild på utsikten från min balkong som bakgrundsbild på datorn (för att jag längtar dit så mycket) och när mamma fick se den så blev hon jätteledsen! Hon vill att jag bara ska vara här i Leksand hela tiden, och visst trivs jag bra här med, men jag vill ha båda delarna. Då trivs jag som bäst.