nerina

Idag vaknade jag upp till en riktig förkylning! Är verkligen hel-däckad men det låtsas jag inte om. Erkänner man att man är sjuk så har sjukdomen vunnit! Sådant kan man ju inte tillåta. Därför kravlade jag mig upp ur den varma och sköna sängen för att följa med mamma till hennes arbete i Borlänge. Det är riktigt praktiskt att vara här - ingenting som stör mig och det finns inga andra sysselsättningar här än att plugga - så jag får alltid jättemycket uträttat. Trots min heldäckning så har jag läst ut en jättebra bok som verkligen inspirerade min EE-uppsats. Jag har tidigare haft ett ungefärlig idé om hur min uppsats ska se ut men inte kunna visualisera den på ett papper. Detta är det värsta, jag visste inte vad det var för fel. Nu vet jag. Den Amerikanska Drömmen, vilken jag skriver om, är megastor. Det går inte att täcka in alla vinklar på den när jag nu skulle ta tre helt olika TV-program och jämföra. Nu har jag skalat ner min uppsats ännu mer, till att bara skriva om Makeover-program såsom Extreme Makeover, Extreme Makeover: Home Edition och Fab 5. Utifrån dessa ska jag ta teman som Self-realization, Emancipation from History och Competition eller liknande och jämföra med den historiska Amerikanska Drömmen. Detta blir mycket enklare och dessutom mycket bättre. Naturligtvis betyder detta att jag måste ta bort mycket som jag tyckte var intressant, och mycket som jag också läst om, men jag tror ändå att jag gör det här valet. Nu kan jag visulera mig en färdig uppsats, det kunde jag inte för en vecka sedan.

Usch, nog om det. Varför jag egentligen följde med till Borlänge, trots ett dunkande huvud och en hals som den knappt gick att få fram ett ljud ur var för att vi hade bokat klipptid. (Ja, jag vet att det är förfärligt att gå till frisören och exponera den stackarn för mina baciller, men jag är ju inte sjuk, kommer ni ihåg det? Jag har bara feber och ont i halsen. Det går nog över på någon timme). Det var en duktig frisör och klippningen blev riktigt bra. Det är ingen stor förändring, jag tog bara 5 centimeter, men det känns ändå lättare på huvudet. Det var på tok för långt den senaste månaden. Nu är det i trim igen. Få se om jag lägger ut någon tjusig bild på mig senare ikväll när jag kommit hem till min kamera. Tack och lov tror jag inte att det är så stor förändring att jag måste byta användarbild igen. Den får bli bra den som är där. Den är ju från London! Jag är genast utanför den där stora kyrkan där kortet togs i tankarna när jag ser det. Det är bra, med kort. Det får en att minnas så mycket mer.

Nu kommer mor tillbaka, hon har också varit och klippt sig. Jag måste gå och kika hur hon ser ut...