nerina

Nu är det verkligen sommar! Det känns verkligen sommar nu, i hela kroppen. Jag har inte insett det tidigare utan insikten kom för några dagar sedan och är här för att stanna.

Igår tog jag min första joggingtur efter ett uppehål på ett par veckor då jag varit sjuk. Helt otroligt att jag inte legat av mig! Musklerna var i topptrim och jisses vad jag sprang... Hur långt som helst. Riktigt trevligt! Det finns jättefina spår att springa på här omkring, bara man letar lite. De finns, det är bara ingen som använder dem, vilket är jättetrevligt för min del. När jag tränar vill jag vara helt ensam, jag vill inte se en levande själ. (Det är därför som jag mår så dåligt av Friskis-passen som folk envisas med att släpa med mig på).

Dock räckre ju inte den här träningen. Mina föräldrar ska åka bort i ett par dagar nu, så jag och far kände att vi måste passa på och spela tennis innan, det kommer dröja över tre veckor innan vi kan spela igen. Därför åkte vi iväg till tennisbanan klockan 9 för att hinna spela innan det blev för varmt. Dock hjälpte inte detta, det var stekhett! Men vi spelade på ändå, glada i hågen. Det var kanske inte det smartaste att köra ett tufft tennispass enbart 11 timmar efter ett stenhårt löppass, men ska det vá så ska det. Just nu är benen ganska mosiga.

Så nu sitter vi här i källaren till vårt hus, min far och jag. Jag har flyttat ner min arbetsplats hit då det är jättesvalt och skönt. Medan jag sitter och skriver detta så sitter pappa vid sin dator bredvid mig och lägger ut en bild från vår tennismatch på hans blogg. Sådan fader sådan dotter, eller hur? Det kanske blir en bild till er också senare.

Nu ska jag sätta igång med dagens skolarbete. Just nu skriver jag om synen på borgerligheten i Madame Bovary och Terese Raquin. Riktigt roligt!