sommarlovsliv
(För er som kanske undrar, ja det heter Käringberget med syftet på käring som i elak kvinna. Förr i tiden brände man häxor uppe på detta berg, jag tror att 13 kvinnor miste sina liv uppe på denna vackra plats genom årens lopp. Det är därför det fortfarande heter Käringberget.)
Jag försöker vara duktig och plugga hela dagarna, men det går inte sådär jättestrålande. Det är svårt att få ihop min uppsats om den Amerikanska Drömmen, svårt att hitta bra källor. Svårt att veta på vilket sätt man ska behandla ämnet. Men det löser nog sig tillslut, det är bara att vänta ut svaret. Jag är säker på att det kommer dyka upp någon gång och då ska det minsann bli skriva av! Tills dess varvar jag med nationalekonomi. Jag har gått tillbaka till kapitler om Theory of the Firm, ett kapitel som ingen av oss i gruppen förstod ett jota av. Det är Higher Level-material och det märks vilken skillnad i svårighetsgrad. Men även det ska väl klarna till slut.
(En till parentes, ja jag vet. Jag hade lust. Nu vill jag diskutera den Stora Frågan om "till slut". VIlket dummer har bestämt att vi ska särskriva det? Jag skriver alltid "tillslut" av bara farten, jag menar, vi är svenskar. Vi särskriver näst intill ingenting annat än "till slut". Ska man också skriva "på väg" då eller duger "påväg"? Jag är på väg. Hur dumt låter inte det?).
Nu ska jag sova. Jag ska inte vara uppe så sent längre. Nu ska jag börja gå och lägga mig senast halv tolv i forsättningen. Varför blir jag alltid pigg på kvällen? Hela jag mår mycket bättre om jag håller mig till normala sovtider, i säng halv tolv och upp klockan åtta, det är lagomt och bra. Varför är det just på kvällen som jag sätter mig för att blogga? Jag har ju hela dagen på mig? Men nej då, det är bara på kvällen som jag lyckas samla tankarna till att bilda ord. Usch vad jag blir trött på mig själv ibland...
det låter inte dumt, klart det ska särskrivas:P daah..dialektalt annars..hehe
Gillar att du insett skönheten i löpning:) grattis!
Det roliga är att jag o Linnéa hade ett väldigt långt samtal dagarna innan skolavslutningen om hur jag inte alls kunde förstå fysisk ansträngning av något slag. Jag förstod inte grejen med det.
Men, som sagt, helt plötsligt blev det sommar och någonting hände i mig. Jag kan fortfarande inte riktigt säga vad jag tycker är roligt med det, men kul är det.
En bit av det kan ju vara att mina knän verkar ha blivit bättre. Jag har ju fått bita ihop för smärtan i 9 år nu, så det har nog satt sina spår i att jag inte upplevt något fysiskt som roligt. Ingenting är kul när det gör ont.
Men tydligen är det bättre. Det är på tiden! Så det är jätteskönt, och kanske är det just det som ger mig kicken att jag måste träna nu. Jag menar, känslan av att kunna springa obehindrad av smärta är ganska fantastisk. Men det är ingenting man tänker på om man inte haft ont så länge som jag.
ja, när mina vader är bra och inte knns efter veckor av ömhet och seghet är det nog en gnutta av det..och det är fantastiskt:)
