nerina

Jag har haft två jobbiga dagar då jag varit riktigt nere. Dels har jag mått väldigt dåligt fysiskt, huvudvärk, magvärk, trötthet, etc. men även psykiskt av någon anledning som jag faktiskt inte känner till Jag tror inte att det är stress över skolarbete, då borde jag ha tänkt på det mer och stress känns på ett annat sätt. Nej, det här var något annat. Men jag tror att jag är med i matchen snart igen. Det var nog bara en snabb-depp-period. På tisdag går planet till London och då är jag på gång igen!

Det är märkligt att bo hemma hela veckorna. Jag är ju van vid att bara vara här i korta etapper. Kanske är det det som gör att jag mår lite upp-och-ner. Att ständigt bo med mina föräldrar leder till en hel del konflikter, vi som inte har haft en enda konflikt sedan förra sommaren! Nu kryper de fram igen.

Jag blev riktigt besviken på en sak min mor gjorde idag. Vi skrek på varandra en lång stund efteråt, sedan gick vi åt var sitt håll och när vi sågs igen låtsades vi inte om det - så där som vi brukar göra. Men det känns fortfarande inte alls bra. Jag är fortfarande väldigt ledsen över det hon gjorde. Det gnager inombords att jag inte kan tala om det för henne, men skulle jag säga någonting så skulle det bara bli värre. Jag känner henne. Hon kan inte be om ursäkt. Jag är inte ledsen på henne för det. Jag vet hur hon är - jag är precis likadan. Det är en sådan totalförnedring att be om ursäkt, man är mer människa om man rullar sig i en gyttjepöl. Jag vet att det är en konstig tanke, men det är faktiskt någonting jag ärvt från henne. Det är bättre att försöka gå vidare och göra bättre nästa gång istället.

Men det gör ändå ont, inom mig.
Just nu.
Men det kommer att läka.
Det gör det alltid.