Lyckost!
Jag vet inte riktigt varför som bloggandet har varit i vila ett tag nu. Jag antar att det känns som om jag inte har någonting att berätta, varken stora uppgångar eller nedgångar. Livet är ganska mitt-emellan just nu, vilket är mycket ovanligt.
Jag mår i alla fall bra. Har riktig julstämning vilket är underbart kul, jag har saknat den de senaste åren. Nej, i år känner jag det verkligen i hela kroppen! Det sista jullovet. Det närmar sig nu med stormsteg, och ärligt talat, jag tror faktiskt att jag är beredd på det. Jag är laddad inför det, jag kommer att klara av det. Det fixar sig.
Det är helt otroligt att det är December nu. Gör som jag, bläddra tillbaka i bloggen till augusti, skolstarten. Se hur rädd jag var för allting då! Jag var verkligen livrädd inför den arbetsbörda som var framför mig. Den som faktiskt till största del ligger bakom mig just nu. Det är inte klokt att jag faktiskt snart står på andra sidan. Bläddra sedan tillbaka till mina allra första inlägg, som alla handlade om intagningsprovet till IB. Hur nervös jag var inför det. Idag står jag här. De flesta uppsatserna är klara, de som inte är klara har jag koll på och vet att jag kommer hinna med. Är det inte intressant att se utvecklingen?
Jag är fortfarande jag och det kommer jag alltid att vara. Men det är ändå någonstans ett mycket förändrat jag. Andra bitar av mig har växt fram och vissa har trängts undan. Igår på lektionen sa Pauline med högtidlig stämma:
"När ni sedan slutar IB så hoppas jag att ni inte ska ha fått mina åsikter utan att jag har gett er en mycket objektiv bild av världen. Men vad jag ändå hoppas att ni har blivit påverkade av, det är etiken. Att alltid, oavsett varifrån personen kommer, vilken hudfärg han har eller vilka åsikter han står för, behandla honom på ett bra sätt men att ni ändå är så pass cyniska att ni inte förväntar er att alla kommer att behandla er på samma sätt. Jag hoppas att jag har gjort er observanta på hur världen verkligen fungerar, så att ni inte luras av alla andra, utan kan leva med en viss insikt och därefter göra många kloka val i livet. Det är vad jag vill att ni ska ha med er när ni går ut genom dörrarna härifrån.
Och som hon har lyckats. Även om hon har sina små egenheter är hon ändå den absolut bästa lärare jag någonsin skulle kunna tänka mig och samtidigt den mest intelligenta person jag någon sin mött. Pauline gör inte världen vackrare, men hon har en otrolig förmåga att få upp andras ögon inför hur världen verkligen ser ut. Hon är oss inte bara historia, son lär oss varför världen ser ut som den gör idag och hur den kommer att se ut i morgon. Hon hjälper oss att se att historien alltid upprepar sig, och att man med hjälp av detta kan förutspå framtida händelser. Hon gör så att vi inser att världen inte är den vackra värld som man kanske kan föreställa sig. Hon visar oss hur politiker har genom propaganda och andra medel fått oss här, i fördomsfria Sverige, att tro att vi lever i ett fredligt land som enbart handlar på fredliga sätt med alla andra. Hon ger oss sanningen om världen vi lever i, gräset vi står på, luften vi andras. Sanningen är inte vacker, men den är inte heller gjord för att man ska tycka om den. Det enda som finns att göra, det är att försöka skapa sig en tillvaro som är så bra som möjligt i denna ovänliga värld.
Jag har fått Insikt genom att vara på hennes lektioner, genom att lyckas följa hennes tankebanor som går där få människors tankebanor gått tidigare. Även om jag har tappat tron på att människor är goda varelser så är jag så otroligt tacksam. Tänk att jag av alla jordens 6 miljarder invånare fått denna undermänniska till lärare. Tänk att jag får gå i lära hos denna mästare. Jag känner mig så oerhört priviligerad och tacksam.
Jag mår i alla fall bra. Har riktig julstämning vilket är underbart kul, jag har saknat den de senaste åren. Nej, i år känner jag det verkligen i hela kroppen! Det sista jullovet. Det närmar sig nu med stormsteg, och ärligt talat, jag tror faktiskt att jag är beredd på det. Jag är laddad inför det, jag kommer att klara av det. Det fixar sig.
Det är helt otroligt att det är December nu. Gör som jag, bläddra tillbaka i bloggen till augusti, skolstarten. Se hur rädd jag var för allting då! Jag var verkligen livrädd inför den arbetsbörda som var framför mig. Den som faktiskt till största del ligger bakom mig just nu. Det är inte klokt att jag faktiskt snart står på andra sidan. Bläddra sedan tillbaka till mina allra första inlägg, som alla handlade om intagningsprovet till IB. Hur nervös jag var inför det. Idag står jag här. De flesta uppsatserna är klara, de som inte är klara har jag koll på och vet att jag kommer hinna med. Är det inte intressant att se utvecklingen?
Jag är fortfarande jag och det kommer jag alltid att vara. Men det är ändå någonstans ett mycket förändrat jag. Andra bitar av mig har växt fram och vissa har trängts undan. Igår på lektionen sa Pauline med högtidlig stämma:
"När ni sedan slutar IB så hoppas jag att ni inte ska ha fått mina åsikter utan att jag har gett er en mycket objektiv bild av världen. Men vad jag ändå hoppas att ni har blivit påverkade av, det är etiken. Att alltid, oavsett varifrån personen kommer, vilken hudfärg han har eller vilka åsikter han står för, behandla honom på ett bra sätt men att ni ändå är så pass cyniska att ni inte förväntar er att alla kommer att behandla er på samma sätt. Jag hoppas att jag har gjort er observanta på hur världen verkligen fungerar, så att ni inte luras av alla andra, utan kan leva med en viss insikt och därefter göra många kloka val i livet. Det är vad jag vill att ni ska ha med er när ni går ut genom dörrarna härifrån.
Och som hon har lyckats. Även om hon har sina små egenheter är hon ändå den absolut bästa lärare jag någonsin skulle kunna tänka mig och samtidigt den mest intelligenta person jag någon sin mött. Pauline gör inte världen vackrare, men hon har en otrolig förmåga att få upp andras ögon inför hur världen verkligen ser ut. Hon är oss inte bara historia, son lär oss varför världen ser ut som den gör idag och hur den kommer att se ut i morgon. Hon hjälper oss att se att historien alltid upprepar sig, och att man med hjälp av detta kan förutspå framtida händelser. Hon gör så att vi inser att världen inte är den vackra värld som man kanske kan föreställa sig. Hon visar oss hur politiker har genom propaganda och andra medel fått oss här, i fördomsfria Sverige, att tro att vi lever i ett fredligt land som enbart handlar på fredliga sätt med alla andra. Hon ger oss sanningen om världen vi lever i, gräset vi står på, luften vi andras. Sanningen är inte vacker, men den är inte heller gjord för att man ska tycka om den. Det enda som finns att göra, det är att försöka skapa sig en tillvaro som är så bra som möjligt i denna ovänliga värld.
Jag har fått Insikt genom att vara på hennes lektioner, genom att lyckas följa hennes tankebanor som går där få människors tankebanor gått tidigare. Även om jag har tappat tron på att människor är goda varelser så är jag så otroligt tacksam. Tänk att jag av alla jordens 6 miljarder invånare fått denna undermänniska till lärare. Tänk att jag får gå i lära hos denna mästare. Jag känner mig så oerhört priviligerad och tacksam.
Kommentarer
Trackback
