nerina

Jag måste säga att jag har det fantastiskt bra. Detta var det underbaraste jullovet jag haft! Som jag minns i alla fall. Jag gör inte mycket, det är inte så mycket som händer, men ändå är det helt underbart. Mycket är det på grund av det underbara vädret som gör att man mår så bra. Jaag har hunnit med att åka både slalom, längd och pulka och varje morgon när jag vaknar och tittar ut genom fönstret smeker solens mjuka strålar de rimfrostbeklädda lövträden. Allting är så vackert så att det gör ont! Tänk att det har varit så här i så många dagar nu, det är helt fantastiskt. Är det som det är nu så älskar jag vintern! Jag är dessutom helt galen i glögg och dricker det minst tre gånger om dagen. Ja och jag får även lite skolarbete gjort mellan varven. Är inte livet härligt!

En annan sak som gör livet härligt är en liten, liten lycka som bidrar till att jag mår lite extra bra. En kommersiell lycka, en i-landslycka. Jag har nämligen fått en liten, liten mini-dator i julklapp. Jag vet, visst är det lite fjantigt när jag redan har ett "vrålåk" till dator som är min högst värderade ägodel och som fungerar otroligt bra, men jag har funderat nu i en månad fram och tillbaka och kommit fram till att jag faktiskt skulle ha bra användning för en lite mindre maskin också. Just eftersom jag tar med mig datorn till skolan så mycket och använder på håltimmarna, den stora är så ofantligt tung och då jag har sådana problem med ryggen så är det verkligen inte bra att gå runt med den överallt. Dessutom när jag nu åker tåg så mycket så är det jätteskönt om jag inte varje helg måste släpa på den storaa manicken. Än en gång mår min rygg mycket bättre av detta. Därför ville jag ha en liten dator också. Så vi köpte en miniliten nu på mellandagsrean, för 4000! Tänkk att en dator kan vara så billig. Den har ju inte något jättestort minne, men det behöver jag ju inte, jag ska ju bara ha den ibland och då har jag ju allting på ett USB-minne från den stora datorn. Perfekt!

Ja, jag vet inte varför jag känner att jag måste "justify" mina handlingar här i bloggen hela tiden, det är ett litet dåligt samvete som ibland dyker fram. Jag vet att jag har massor av fina saker och att mina föräldrar alltid köper väldigt dyra saker åt mig för att de tycker att jag ska ha det. Men å andra sidan tycker inte jag att allt är så fel, oftast är de dyra sakerna vi klöper enbart til studiesynpunkt, liksom denna dator är. Alla fina saker som jag har fått på sistonde, båda mina datorer, min översättningspenna och mina dyra bläckpennor, det är ju bara för att underlätta skolgången för mig. Jag får ju aldrig dyra saker bara för att jag ska ha dem utan vi ser ju till att jag har stor användning för dem. Exempelvis så är jag ingetstort musikfan, jag lyssnar sällan på musik. Därför har jag en väldigt billig mp3, jag har inte användning för någonting annat. (Men den ser ganska dyr ut ändå...!)

Så ja, den materiella lyckan som jag känner nu när jag sitter och trycker på min lilla minidator är stor och kanske lite ytlig, men vad gör väl det? Det är väl bra att jag kan vara lycklig för någonting samtidigt som det underlättar mina studier...

Ja, det blev ett märkligt inlägg. Det blir så ibland. Inte för att jag bryr mig, som jag så många gånger tidigare sagt; jag skriver inte i den här bloggen för att få uppmärksamhet eller ens respons. Jag skriver för att jag vill det och jag skriver och det jag vill´skriva om, inte vad jag tror att någon annan vill läsa. Dessutom så är denna blogg lik Doktor Glas dagbok, därför håller jag med honom då han skriver på ett ungefär:

Jag skriver inte om en sak den första gången jag tänker på det. Jag väntar ett tag och ser om tanken kommer tillbaka.