Mat-tankar
Dagen idag har varit väldig tråkig. Jag har mått lite blandat upp och ned. Jag har problem med maten igen, vilket gör hela mig i obalans. Jag undrar vad det är som gör att jag har mina dåliga mat-perioder. Förut trodde jag att det var stressen som orsakade det, men just nu är jag ju inte alls stressad så jag vet inte riktigt. Jag är också lite rädd för att tala med min omgivning om detta, det är så lätt att det låter som om jag har en ätstörning vilket är helt fel. Ätstörningar innefattar att man vill ta kontrollen över sin vikt och sitt utseende, vilket jag inte alls bryr mig om! Hur jag ser ut eller hur mycket jag väger är det sista som jag ägnar en tanke åt i dessa dagar. Det jag har är en störning som orsakar att jag inte kan äta men det är ingen ätstörning. Men det är lätt att man tror det när man vet vilka "symptom" jag har.
De senaste dagarnas problem har i alla fall varit mer lindriga än de jag hade för ca en månad sedan. Jag får i alla fall inte upp maten den här gången. Men det konstiga är att det inte är så mycket att äta som att känna lukten av mat som jag blir illamående av. Och när jag är i dessa perioder spelar det stor roll vad det är för mat som jag ska försöka få i mig. Det bara MÅSTE vara någonting som jag tycker om, annars kommer det upp på en gång. Sedan klarar jag inte av att äta samma maträtt flera gånger i rad under dessa perioder. Då spelar det ingen roll hur gott det är.
Sitter det psykiskt i mig? Ja, naturligtvis. Var skulle det annars sitta?
Bara för att jag då på grund av illamående inte klarar av att äta blir jag naturligtvis väldigt hungrig och vad som kommer då är ju sötsuget. Det finns helt klart där och det värsta är att sötsaker inte är så stort problem att äta oftast. Ju godare det är, desto lättare är det att få i sig. Därför blir det ju en ond cirkel av att det enda jag äter är massa socker, vilket gör att jag får ännu mer humörsvängningar och blir ännu mer illamående. Är det inte typiskt?
Ja, jag vet ännu inte vad det är eller vad det beror på. Men slutar det inte snart får jag lov att uppsöka någon som kan hjälpa mig att bli av med det. Det skulle vara skönt att hitta en namn på det jag upplever, för då är det också lättare att hitta behandlingsmetod. Men, gott folk. Oroa er inte. Det är ingen jättestor grej så var snälla att inte gå och oroa er för mig. Det finns miljoner andra människor som förtjänar mycket mer att ni oroar er för dem än vad jag förtjänar det. Det finns de som har det hundra gånger värre. Jag har mat, (men kan bara inte få ner den till magen) tänk istället på alla dem som inte har någon mat alls. Som sagt, jag mår inte ett dugg bättre av att någon går och oroar sig för mig och jag vill göra det klart innan det blir lika stort "rabalder" som förra gången. Lägg ner, säger jag bara innan någon ens börjar.
De senaste dagarnas problem har i alla fall varit mer lindriga än de jag hade för ca en månad sedan. Jag får i alla fall inte upp maten den här gången. Men det konstiga är att det inte är så mycket att äta som att känna lukten av mat som jag blir illamående av. Och när jag är i dessa perioder spelar det stor roll vad det är för mat som jag ska försöka få i mig. Det bara MÅSTE vara någonting som jag tycker om, annars kommer det upp på en gång. Sedan klarar jag inte av att äta samma maträtt flera gånger i rad under dessa perioder. Då spelar det ingen roll hur gott det är.
Sitter det psykiskt i mig? Ja, naturligtvis. Var skulle det annars sitta?
Bara för att jag då på grund av illamående inte klarar av att äta blir jag naturligtvis väldigt hungrig och vad som kommer då är ju sötsuget. Det finns helt klart där och det värsta är att sötsaker inte är så stort problem att äta oftast. Ju godare det är, desto lättare är det att få i sig. Därför blir det ju en ond cirkel av att det enda jag äter är massa socker, vilket gör att jag får ännu mer humörsvängningar och blir ännu mer illamående. Är det inte typiskt?
Ja, jag vet ännu inte vad det är eller vad det beror på. Men slutar det inte snart får jag lov att uppsöka någon som kan hjälpa mig att bli av med det. Det skulle vara skönt att hitta en namn på det jag upplever, för då är det också lättare att hitta behandlingsmetod. Men, gott folk. Oroa er inte. Det är ingen jättestor grej så var snälla att inte gå och oroa er för mig. Det finns miljoner andra människor som förtjänar mycket mer att ni oroar er för dem än vad jag förtjänar det. Det finns de som har det hundra gånger värre. Jag har mat, (men kan bara inte få ner den till magen) tänk istället på alla dem som inte har någon mat alls. Som sagt, jag mår inte ett dugg bättre av att någon går och oroar sig för mig och jag vill göra det klart innan det blir lika stort "rabalder" som förra gången. Lägg ner, säger jag bara innan någon ens börjar.
Kommentarer
Trackback
