På tal om vardagsstress...
ja, nu börjar jag bli riktigt tråkig. Varför tycker jag inte att det är kul att blogga längre? Jag har inte rett ut detta med mig själv än, men det ger sig nog. Jag vet själv hur jag brukar skaka på huvudet åt mina vänner och andra som startar en blogg och är jätteseriösa i tre dagar tills de tröttnar på att skriva och sedan låter bloggen bara stå och ett halvår senare kommer de på att de ska göra ett nytt försök och skapar då en ny blogg! Ja, sådant blir jag verkligen jätteirriterad på. Ska man göra någonting så ska man väl göra det fullt ut. Jag tycker ändå att jag har varit väldigt duktig, ett inlägg i alla fall varannan dag i över ett halvår nu. Det tycker jag är lagomt.
Men de senaste två veckorna har jag som sagt varit jättetråkig. Egentligen vet jag inte varför, då jag har väldigt mycket som jag skulle kunna prata om, berätta och reflektera kring. Men det blir väl så ibland, bara. Om en och en halv vecka har jag jullov, vi kan väl hoppas att det blir lite mer skriverier då.
---
Igårkväll klockan halv nio fick jag tag på Linnéa och berättade för henne att hennes ToK-uppsats måste skrivas om på en gång. Hon hade bett mig läsa igenom den och snäll som jag är förklarade jag för henne att hela uppsatsen var otroligt virrig och besvarade inte frågan för fem öre. Kära Linnéa satte sig då för att skriva om hela uppsatsen och sov mellan 3 och 5 inatt. Men det värsta var att hon inte var ensam. Nästan hela vår klass var ute på msn inatt runt klockan två och försökte få andra att läsa deras uppsatser, idag var inlämningsdag för vårt sista utkast. Är det komiskt eller helt sjukt att vi ska leva på det sättet som vi gör? Tack och lov var min hyfsat färdigskriven så jag behövde bara gå upp klockan 6 och arbeta med den en och en halv timme innan skolan började. Väl i skolan hade vi ekonomiprov som ingen hade tränat till, och sedan håltimme där hela klassen satt i biblioteket och slogs om datorerna och läste och tyckte om varandras uppsatser och bröt ihop om vartannat. Men kul var det... De flesta struntade sedan i lunchen och väldigt få människor var på mattelektionen sen, men till ToK-lektionen efter det kom de. De som sovit högst fyra timmar på natten, failat på ekonomiprovet, struntat i lunchen, struntat i matten. Hungriga, trötta både i själen och i huvudet och oroliga för att uppsatsen fortfarande var dålig kom vi alla till dagens sista lektion för att lämna in den uppsats som var upphovet till all vår smärta. Sedan gick vi hem. Imorgon ska många i klassen lämna in sitt sista utkast på World Literature också, vilket betyder att några kommer att ha en likadan uppesittarkväll som igår. Själv har jag en historiauppsats som inte på långa vägar är färdigskriven, inte ens faktan har jag hittat. Det betyder att åtskilliga timmar kommer gå åt till detta ikväll, och att jag kommer att gå upp halv 6 imorgon bitti för att ha två timmar på mig att få den färdig.
Ja, jullov om 1,5 vecka. Trevligt. Jag tror att vi alla behöver det. Vi måste få ladda klart batterierna inför vår sista, men troligtvis också värsta, termin i våra liv som gymnasieungdomar.
Men de senaste två veckorna har jag som sagt varit jättetråkig. Egentligen vet jag inte varför, då jag har väldigt mycket som jag skulle kunna prata om, berätta och reflektera kring. Men det blir väl så ibland, bara. Om en och en halv vecka har jag jullov, vi kan väl hoppas att det blir lite mer skriverier då.
---
Igårkväll klockan halv nio fick jag tag på Linnéa och berättade för henne att hennes ToK-uppsats måste skrivas om på en gång. Hon hade bett mig läsa igenom den och snäll som jag är förklarade jag för henne att hela uppsatsen var otroligt virrig och besvarade inte frågan för fem öre. Kära Linnéa satte sig då för att skriva om hela uppsatsen och sov mellan 3 och 5 inatt. Men det värsta var att hon inte var ensam. Nästan hela vår klass var ute på msn inatt runt klockan två och försökte få andra att läsa deras uppsatser, idag var inlämningsdag för vårt sista utkast. Är det komiskt eller helt sjukt att vi ska leva på det sättet som vi gör? Tack och lov var min hyfsat färdigskriven så jag behövde bara gå upp klockan 6 och arbeta med den en och en halv timme innan skolan började. Väl i skolan hade vi ekonomiprov som ingen hade tränat till, och sedan håltimme där hela klassen satt i biblioteket och slogs om datorerna och läste och tyckte om varandras uppsatser och bröt ihop om vartannat. Men kul var det... De flesta struntade sedan i lunchen och väldigt få människor var på mattelektionen sen, men till ToK-lektionen efter det kom de. De som sovit högst fyra timmar på natten, failat på ekonomiprovet, struntat i lunchen, struntat i matten. Hungriga, trötta både i själen och i huvudet och oroliga för att uppsatsen fortfarande var dålig kom vi alla till dagens sista lektion för att lämna in den uppsats som var upphovet till all vår smärta. Sedan gick vi hem. Imorgon ska många i klassen lämna in sitt sista utkast på World Literature också, vilket betyder att några kommer att ha en likadan uppesittarkväll som igår. Själv har jag en historiauppsats som inte på långa vägar är färdigskriven, inte ens faktan har jag hittat. Det betyder att åtskilliga timmar kommer gå åt till detta ikväll, och att jag kommer att gå upp halv 6 imorgon bitti för att ha två timmar på mig att få den färdig.
Ja, jullov om 1,5 vecka. Trevligt. Jag tror att vi alla behöver det. Vi måste få ladda klart batterierna inför vår sista, men troligtvis också värsta, termin i våra liv som gymnasieungdomar.
Kommentarer
Trackback
