Kvällens dikt

Det har varit en väldigt lugn dag. Jag har varit riktigt trött och därför försökt vila upp mig lite för att komma tillbaka starkt nästa vecka istället. Ändå har jag fått lite gjort, lite småfix med det mesta. Men det har blivit en hel del tv-tittande också.

Ja, jag har inte varit så social idag, vilket har varit bra då jag inte har haft någon att vara social med. Men nu ska jag i alla fall krypa till kojs. Läsa några dikter innan jag somnar, som vanligt. Det finns inget mer underbart sätt att avsluta en kväll på än att läsa en dikt av någon mästerlig författare enligt mig. Då somnar man in gott med mjuka ljudrytmer ringandes i öronen. Favoriten just nu är Ögonkast på naturen av Carl Gustaf af Leopold.

Oupphörligt, dag från dag,
O Natur! du dig förnyar:
Jordens grönska, luftens skyar,
Allt har ungdom och behag.


Evigt, gyllne Sol, densamma,
Låter du, omätligt spridd,
Dina röda strålar flamma
Deras guld kring fältens vidd.


Klara flod, än slår din bölja
Glittrande, den strand hon slog,
När hon såg den första plog
Dina blomster-bräddar följa.


Skog, af samma fåglars sång,
Evigt dina grenar ljuda,
Evigt samma skuggor bjuda
Åt den gömda tänkarns gång.


Utan vällust, utan smärta,
Allt sin första daning har:
Endast jag, som fått ett hjerta,
Är ej mera den jag var!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0